Blogg

Tisdagen den 5e mars

Vilken helg det har varit, fått/skaffat mig massa nya saker. Fem valpar fick vi i fredags, istället för att sova efter jobbnatten som det var tänkt. Det blev fyra hanar och en tik, alla svarta med mer eller mindre vitt och några med lite grått över ögon och under hakan. Hmm.. vi vet inte vem pappan är men kanske går det lättare att gissa när de blir större. Vi började misstänka att Eira hade smått i magen för lite drygt en vecka sen. Har länge märkt att hon blivit mycket "latare" och mer stillsam, inte velat följa med ut när vi ska rida i skogen och inte heller följt med upp till ridbanan utan legat kvar på trappen. Hon har varit mer reserverad mot andra hundar, även de som hon tidigare gillat att leka med. Så en kväll låg hon på rygg på köksgolvet och då såg vi hennes stora mage tydligt, annars doldes den väl av all päls och ull. Så, våra misstankar var alltså korrekta och nu ligger det fem st "puppar" i en låda ute i hallen tillsammans med sin stolta mamma. De är stora och rejäla för sin ålder och ständigt hungriga, vad månne bliva av dem...

 

På kvällen köpte jag även min drömbil, en bättre begagnad mörkblå Jeep Grand Cherokee, så vansinnigt tuff att det nästan är overkligt ;) Så nu har vi en riktig dragbil som får dra riktigt tungt och med sin fyrhjulsdrift kan ta sig fram nästan överallt. Nu är det slut med att köra fast för att grusvägen blir lite isig, och att behöva leda hästarna upp till stora vägen för att lasta på vintern. Yes!

 

Lördag hade jag en härlig dag som startade med besök av Frida Thuresson. Vi red och fotade Zorro, min vackra guldhäst. Zorro ville visa mig att han minsann varken tappat muskler eller kondition i vinter och skulle bara galoppera som en tok runt på stora åkern. Det är lögn att försöka få något vettigt gjort med Zorro när han vill springa, om han inte får göra det först. Han är aldrig omöjlig eller svår att hålla in, men blir kort i halsen och sänker ryggen, så fort man lättar och försöker få fram näsan och ut halsen så vill han fatta galopp. Så jag lät honom galoppera och det blev mååånga varv. Så många att jag blev alldeles svettig, röd i ansiktet och anfådd, fast det var han som sprang och jag bara hängde med. Han har en otrolig balans, halkade inte en gång i snön trots den höga farten.

 

Sen var vi överens, Zorro var lugn och nöjd och lät mig rida lite sånt som jag tycker om också tillslut, med lång hals och rund överlinje, volter och lite sidvärts. Härliga Zorro. Avslutade med några språng över stockarna och sen provade Frida honom, det gick kalasfint.

 

Vi fortsatte ner till stallet efter vår traditionsenliga pizza-lunch och massa snack, för att fota lille Rialto. Solen var borta och det blev grått och kallt men ändå väldigt vackra bilder på lille brun. De ligger i "fotogalleri mars" nu tills vidare, titta och njut.

 

Söndagen tillbringade vi mestadels på pay and jump i Olofström, och solen hade återvänt. Jag lyckades med bedriften att trilla av Fanny på framhoppningen. Hon hoppade stort och lite snett på en oxer och landade snett åt vänster, jag hoppade lite högre än henne och lite rakare, vi landade inte tillsammans. Suck.. det är alltid dystert när man inser att hästen hoppar "för bra" för en ;) Jag anser mig ha rätt skaplig balans, men ibland räcker den inte alltid till. Fanny hoppar väldigt kraftfullt och elastiskt, är i regel rätt lätt att följa men så kom hon lite konstigt och då blev ju hoppet därefter. Jag landade på ena axeln och det kändes som jag blev en decimeter kortare. Borstade av sågspånet och satt upp igen. Hon var betydligt piggare inne på banan än tidigare gånger, tog mer tag i hindren och var ännu mer fokuserad på sin uppgift. Gick ganska bra att hålla ut svängarna och hålla galoppen banan runt. Var lite i valet och kvalet om jag skulle rida 80 cm också som det var tänkt, nacke och rygg kändes sådär och ville ju såklart kunna rida så bra som möjligt för att ge henne en bra runda. Nåväl, jag red den och hon fick en felfri och ganska bra runda så kände mig nöjd.

 

Sen var det Rialtos tur och som han hade längtat, förväntansfull och laddad till max. Första rundan, 0.90 var han galet sugen på att hoppa, nästan kastade sig mot hindren. Han är mindre och enklare att rida än Fanny, och givetvis mer reglerbar eftersom han är mer utbildad och har mer rutin, så ryggen kändes bättre och jag bestämde mig för att rida en meter också så som vi anmält. Det ångrar jag inte för vi fick en kanonrunda, den bästa jag någonsin ridit tror jag. Bestämde mig för att mitt huvudfokus skulle ligga på att rida raka linjer och hålla rytmen (shysst plan va ;)  ) och det lyckades bra. Han tog i för kung och fosterland men var väldigt lydig och vi fick till det där flytet som man ständigt letar efter men så sällan hittar. Det var riktigt roligt! Syrran har filmat så jag lägger ut filmen här när vi har laddat över den.

 

Dagen efter var kroppen som väntat mycket mer öm, en ohärlig blandning av träningsvärk och små muskelsträckningar. Man har ju bara en nacke, och det verkar vara en viktig kroppsdel, så jag försöker ta det lite lugnt till den är som vanligt. Meningen var ju att Tina skulle åkt på pay and jump och gjort sin debut nu ikväll, men den stela nacken i kombination med många starter och sen tid som gjorde det lite tight mot min jobbnatt, gjorde att vi strök oss från det. Är ingen brådska med den saken. Idag tog vi en härligt runda i skogen med Hannah och Rialto i sällskap istället. Tina gillar skogen, hon glor på precis allt, inte på ett nervöst sätt utan väldigt nyfiken och förvetet liksom =) Vi mötte en grupp älgar på vägen hem och Tinas hjärta bultade som om det skulle hoppa ut ur kroppen, men det gick väl för älgarna blev lika rädda som hon och tog till flykten. Samma älgar passerade gården i söndags och Tina blev då så rädd att hon hoppade ur sin hage och sprang runt på åkern brevid, grannen såg allt från sin gårdsplan och ringde mig. Hon hade inte rört en tråd när hon hoppade ut så hoppa kan hon bestämt! Förra veckan hoppade jag henne den övning som kallas 5 ½ uppe på ridbanan, hon var jättefin fast det var första gången, tror det finns en hel del att utveckla där.

 

I slutet av mars kommer äntligen Mats Silfver för att hålla kurs igen och jag planerar ta med både Rialto och Tina, ska bli så roligt!

 

Kommande helg ska vi också ut på äventyr, Paulo Bastos kommer till Nyboda så ska dit med båda hästarna och träna, är alltid lika givande. På lördagen är det även domarkurs där jag ska lära mig att dömma i grenen working equitation, ska bli intressant.

 

I kväll red jag på Lycka för första gången. Tidigare har ju Rui ridit och jag har hjälpt till från marken. Nu red Rui på Fanny och jag longerade Lycka en bra stund för hon hade massor av spring i benen som hon ville göra av med. Sen satt jag upp och red lite bakom Rui och Fanny. Hon kändes trygg och förstod efter hand mina hjälper bra. Provade även några korta sträckor i trav på slutet och det gick galant, duktiga Lycka! Vilket passande namn för hon är en sån häst man blir glad av! En detalj som jag verkligen lade märke till och vill dela med mig av är hur viktigt det är att vända med kroppen och inte bara med handen/tygeln. Att liksom låta axlarna rotera åt det håll man ska, och blicken såklart. Lycka är ju så pass grön att hon bara börjat lära sig förstå tygeltagens inverkan, men är jag noga med att vända med kroppen så förstår hon precis vad jag menar. Samma sak ser jag ofta på mina ridskoleponnyer när de är lite envisa och inte vill vända som barnen vill, -drar de bara i tygeln så har de inte en chans, vänder de med hela kroppen och nästan tittar bak mot hästens svans, så brukar det funka! Värt att tänka på.

 

Så, mot ljusare tider och massor av skoj. Känner att motivationen verkligen återvänder och saker som ett tag mest känts vardagligt och lite motigt känns nu roliga och givande igen. Härligt!

Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS