Blogg

Söndagen den 24e februari

Hej hopp, ännu en vecka går mot sitt slut. Har varit full fart och fast det varit en bra vecka så är det liksom skönt att den är över. Precis som att februari snart är över och att vintern med den går mot sitt slut.

 

Hela veckan har varit kall och det blir för var dag som går mer och mer motigt med kylan. Några hästar har börjat släppa vinterpälsen och det är väl ett vårtecken säkert som få. Måste vara styrt av ljuset för inte kan det vara värmen som reglerar det.

 

Jag har jobbat natt denna helgen och just nu för en stund sen var jag sådär trött så att det gör ont i kroppen och jag skulle ge nästan vad som helst för att gå dra täcket över mig och sova på obestämd tid. Motar undan den känslan med en kopp kaffe! Ska inte sova så många timmar idag för vi ska till karlshamn på Pay n Jump. Jag ska hoppa 60 cm och 70 cm med Fanny och Rui ska hoppa 90+ 1 m med Tabina. Fanny har skött sig bra på veckans klubbtävlingar i Olofström och nu blir det första gången iväg i nytt ridhus. Redan nästa helg sen så är det Pay n jump i Olofström så vi kör på!

 

Fotot här och nedan är från klubbdressyren i onsdags, är vi inte stiliga så säg? Jag är halvnöjd, egentligen mer än så, var en stor förbättring från förra gången och det fick jag även som kommentar i protokollet. Känslan som gnager är väl att det kunde varit ännu bättre om väder och underlag tillåtit oss att träna ännu bättre. Det är fortfarande galoppen som hon har lite svårt för på de böjda spåren, fattningarna är mycket stadigare och även om det är väldigt skillnad på hennes förmåga att hålla rätt galopp genom svängarna så händer det att hon slår om bak. Jag får hålla henne utåtställd och det tycks hjälpa att jag lägger min egen vikt till utsidan. Detta resulterade i 5or på båda volterna i galopp, för att hon var utåtställd men ändå bättre än om vi fått omslag och avbrott då skulle vi bara fått 4or eller lägre. Annars hade hon mest 6or rakt igenom protokollet så det är helt klart godkännt!  "Behöver ridas ngt mer in i handen till en stadigare kontakt" stod det så fint längst ner. Jo jag vet det, att stadigt är bra när man tävlar dressyr. Men vi tränar inte så och jag kan inte ändra allt för mycket på min ridning bara för att vi är i en tävlingssituation.

 

Fannys stora problem har varit framåtbjudningen sen hon kom, hon har även en väldigt känslig och ganska aktiv mun. Reflexmässigt valde hon i början att hugga emot handen så fort man tog i henne och att resten av tiden vika in näsan och släppa kontakten. Vi har jobbat med att få henne att bjuda framåt och släppa ut halsen, få henne lösgjord och ta kontakt med bettet längre fram och ner. Skillnaden på henne nu är milsvidd och det lyser igenom överallt, på gångarter, balans och gensvar på hjälperna. Succesivt har vi börjat kunna "krympa ramen" och be om en kortare form med jämnare kontakt på bettet, men hela tiden med fokus på att behålla framåtbjudning och avslappning. Att hålla emot och trycka på är för mig väldigt främmande och jag vet att det skulle bli på bekostnad av både hennes vilja att röra sig framåt och hennes självbäriga nacke. Att få en falsk eftergift till bettet, tredje nackkotan som högst punkt och nosen bakom lod, till förmån för en stadig form och stöd i handen är för mig inte intressant. 

 

Känner att det är en sak jag vill ta upp. För mig är det självklart men får påminna mig om att det inte är så för alla, så vill gärna dela min/vår syn med er. Begreppet stadig tycker jag är intressant. Något som är stadigt är svårt att flytta och tappar inte balansen, eller hur? Tänk er ett rejält bord med fyra ben, ett i varje hörn. Tänker speciellt på ett teoripass vi hade med Christina Drangel under en kurs på Nyboda för många år sen, där tog hon upp ämnet och jämförde den "stadiga" dressyrhästen med en bil utan servostyrning. Är hästen framtung och hänger lite i ryttarens hand så blir det på ett sätt säkrare att manövrera, ja visserligen betydligt tyngre men du vet var du har den. Du behöver mer kraft för att svänga den och mer plats men den kommer inte att vingla och du kan styra den väldigt exakt längs sin linje. Den kommer att stå stilla i halten och den tappar inte balansen när den rör sig utan håller tempo och riktning utan problem.

Detta prioriteras högt inom tävling där kontroll och precision är viktigt för att få poäng.

 

När vi pratar om samling så menar vi att förflytta tyngspunkten något bakåt och samtidig in under kroppen, ungefär som om bordets fyra ben nu vinklas inåt. Begreppet balans blir nu väldigt intressant, det blir plötsligt väldigt lätt att tippa bordet åt vilket håll som helst med en liten ansträngning, eller hur?  Så fungerar den samlade hästen också, den är i beredskap att förflytta sig i vilken rikning som helst för små hjälper, kan ridas på en hand svara för ryttarens vikt och balans. Detta innebär likväl att den lättare tappar sin balans, t.ex. om inte ryttaren sitter still och har god kontroll på sin kropp. Ett exempel är att göra en halt där hästen stannar med bakbenen väl in under sig, kikar du nu ner för att kolla hur den ställt benen så tappar den balansen och flyttar sig ett steg, och vips så var den perfekta halten inte längre perfekt..

 

Det är alltså stor skillnad på stadig och samlad, och man måste fråga sig vad man vill med sin ridning. Är ens mål att plocka mest poäng inne på tävlingsbanan så klarar man sig tyvärr ofta bättre med en lite framtung häst som tar  mycket stöd i handen än med en häst som är lätt, självbärig och samlad. Negativa kommentarer som vinglig och ostadig försvinner då. Vilket som är mest hälsosamt för hästen? Ja, vad tror ni?

 

Glöm inte det gamla talesättet " Dressyren är till för hästen, inte hästen för dressyren" För mig är det självklart att dressyren ska hjälpa hästen att bli bättre i sin kropp och sina rörelser än vad den redan är. Leder och muskler ska bli smidigare, mjukare och starkare och ett ekipage ska utstråla lätthet, glädje och elegans, OAVSETT vilken nivå i träningen man befinner sig.

 

För att följa upp hur veckan har gått i övrigt. Lycka har nu haft ryttare på sig flera gånger. Rui har ridit och jag har lett. Piece of cake tycker Lycka, inget konstigt alls. Kan hästar prata så sa hon till mig klart och tydligt i onsdags att nu får ni faktiskt hoppa upp =)

 

Med Tina var ju mitt kortsiktiga mål att bli mer strukturerad. Så jag har ridit mönster. Ett mönster är t.ex. att öka och minska volten med precision, försöka rida exakt precis innanför där man red varvet innan, och sen utanför då på vägen ut. En övning som direkt ger svar på om man har hästen mellan hjälperna eller ej, och hjälper till på ett utmärkt sätt att få hästen just mellan hjälperna. När jag säger mellan hjälperna så menar jag att hästen är där utan att liksom hänga eller trycka åt något håll, bara mitt emellan mina skänklar och tyglar och följer mig inåt och utåt för minsta möjliga inverkan. Kontakt men inte tryck. Tina klarar det bra, påminner henne mellan varven om att stäcka sig framåt till bettet genom att leda med innertygeln och sen lätta, låta henne möta en passiv och stilla yttertygel att söka kontakt på. Har fungerat mycket bra.

 

Nästa mönster är att rida på volten, ett halv varv i kort skritt och öppna, göra halt kvar i öppna-position och därefter be hästen att "chilla" d.v.s tugga tygeln ur handen och sträcka halsen framåt neråt. Detta är ganska svårt tycker Tina. Hon förstår min signal i tygeln att länga ut halsen men vill samtidigt ta några steg framåt. Rent balansmässigt är ju det enklast, hals och huvud fungerar som en stor tygnd som flyttar hela hennes balans framåt när de sträcks ut och det logiska blir ju att traska efter. För att stå kvar måste hon balansera sig och hålla emot lite med rygg och rumpa, jättenyttig. Så det är väl investerad tid att pyssla med detta för det ger så många små detaljer när det faller på plats. Det främjar avslappningen och viljan det föder i hästen att hålla sig rund och avslappnad gör att halterna på sikt blir bättre eftersom det finns en vilja i hästen att behålla stretchen framåt till bettet. Och just det, halten blir inte framtung eftersom hon lär sig att hålla balansen med rumpa och rygg. En stor vinst till är att jag sen kan skritta igång för bara ett lätt tryck av skänkel, inga fler hjälper är inblandade. Det skolar bort den vanliga ovanan att vilja gå så fort man lättar i handen, hjälperna blir mer renodlade och tydliga. När hon så klarar att stå still med lång hals så skrittar jag alltså igång på lång tygel, följer min volt exakt ett varv på detta sätt. Efter ett varv stabiliserar jag sen min sits, kortar upp tygeln och placerar henne återigen sidvärs i en öppna, rider så ett halv varv och ny halt.. chilla..

 

Detta mönstret gör jag tre gånger åt var håll i skritt och sen kan man gå vidare och göra samma sak fast med öppnan i trav, gärna då redan placera hästen i öppna innan man ber om traven. Övningen kräver att man tar sig tid, är nogrann och precis. Man bryr sig om varje liten detalj och man håller sig till planen. Man rider alltså exakt ett halv varv i öppna och sen ett helt varv på lång tygel var gång, oavsett hur bra eller dåligt det gick. Det som inte blev bra rättar man isåfall till i nästa repetition, och det är lika bra att få till det rätt med en gång eftersom man bara har en liten bit på sig ;) Hästen förstår efter en stund mönstret och blir motiverad att göra rätt och nogrannt för den vet att den alldeles snart får en paus.

 

I fredags la jag till lite cavalettibommar i longeringen innan jag red och red dem sen även uppsuttet i och mellan mina mönster, så fick vi ytterligare variation. I slutet av båda passen var Tina så där härligt avspännd och rund, med lätt kontakt på bettet framåt neråt och frustade nöjt flera gånger.

 

Igår lämnade vi ridbanan och red ut tillsammans med Emelia på Rialto och Rui på Fanny. Det gillar Tina, hon går glatt i täten nästan hela tiden med spetsade öron. Möter vi någon farligt så är det skönt om Rialto tar över rodret och går först en liten bit, sen marscherar hon glatt fram i täten igen. Red skänkelvikningar från sida till sida på grusvägen i både skritt och trav och de sitter finfint. Kännde även lite på övergångar mellan öppna och sluta i skritt och hon verkar förstå dem fint nu. Skapade aktiva bakben och lite gung i steget, hon ville trava så med och sen smyga igång i en härlig långsam galopp. Bara att njuta och tillåta. Sen övergick dock den lugna långsamma galoppen i några byten som inkluderade hopp och skutt, men sen kunde hon återgå till lugn trav igen och kändes väldigt fin och nöjd på vägen hem.

 

Så, nu ska jag färda upp mina sysslor här på jobbet sen åka hem för ett par timmars sömn innan eftermiddagens bravader. Sen är ännu en vecka till ändå och en ny är varmt välkommen. Ja, hoppas verkligen den bjuder på lite värme med!

 

Vi hörs!

 

 

Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS