Blogg

Fredagen den 11e januari

Så blev det äntligen 2013, Nytt år, nya möjligheter. Det må vara ett talesätt men stämmer ändå så bra.

 

Efter att ha varit milt sedan jul, barmark, ridvänligt underlag på ridbanan men tyvärr också väldigt lerigt i hagarna, smutsiga hästar och tillbaka till de tråkiga regnkläderna och gummistövlar, så slog det nu om igen. Vintern bestämde sig för att komma tillbaka, igår kom ett tunt lager snö och nu visar SMHI temperaturer en bra bit under nollan de kommande tio dygnen. Jag tycker det är ska vara vinter på vintern och hålla sig till det, hoppas så innerligt nu att det kan hålla sig kallt för vi hann med att harva padocken jämn kvällen innan det frös och med ett lagom lager snö på detta så kommer vi att kunna rida skapligt där.

 

Igår kväll innan snön lagt sig var det ungefär som att rida på en räfflad asfaltsplan. Skittarbete med andra ord. Hade passat på dagarna innan att galoppera ordentligt och rida lite bommar med alla hästarna, Rui och Tabina hann hoppa några gånger.

 

Kan nöjt konstatera att det hänt en hel del med Tina, framför allt i huvudet till att börja med. Förra gången det blev kallt blev hon piggare än vanligt och väldigt sprallig. Nu var hon nyvaccinerad och får då inte anstränga sig men ville ändå kunna rida henne ett pass och jobba med lösgjordhet och rakriktning i skritt. Innan hade det varit lögn att sitta upp på henne utan att först låta henne spralla av sig på lina, och förvänta sig ett lugnt skrittpass utan att behöva rida med handbromsen i, men nu gick det bra. Jobbade henne vid hand i båda varven och satt sen upp. 

 

Arbetet med Tina just nu handlar mycket om att få henne i bättre balans mellan hjälperna och därmed komma åt avslappningen som detta ger, en bättre sökning framåt till bettet och att bli mer stabil "på tygeln" eller som jag mer skulle föredra att kalla det "fram till bettet". På det sätt som vi jobbar är inte att rida hästen "på tygeln" till varje pris lika viktigt som för många andra, utan snarare en följd av att de föregående kriterierna "Takt - lösgjordhet -kontakt (på hjälperna)" är uppfyllda.

 

När Tina kom så började vi ju inte ens på noll så att säga utan snarare minus, då hon både hade en hel del olater och negativa bilder av ridning. La man på skänkel så reste hon sig och försökte man hålla en jämn kontakt med hennes mun så blev hon orolig och ville hålla huvudet högt samt slog med det. Vi fick börja väldigt basic, sätta upp enkla regler och fokusera på det mest grundläggande som att tänka framåt, välja riktning och sen grundläggande lydnad för hjälperna.

 

Nu har vi kommit en rejäl bit framåt och fokus kan läggas allt mer på det gymnastiserande arbetet som syftar till att göra henne starkare och smidigare samt kunna ridas för nästan osynliga hjälper. Ju mer hon har kommit fram till bettet och börjat söka kontakt med detta ju mer har också hennes naturliga snedhet/oliksidighet märkts av. Detta är inget konstigt utan hästar är av naturen antingen högerhänta eller vänsterhänta precis som vi människor, enkelt beskrivet så föredrar de att lägga mer vikt åt ett håll och eftersom de bär den mesta av sin (och vår) vikt på framdelen är det där man mest känner av att de hänger åt ett håll. Tina vill gärna hänga åt vänster bog och detta känns tydligt genom att hon söker mycket mer stöd på vänster tygel, tenderar att flyta iväg åt vänster men blir svårare att böja åt detta hållet.

 

Vi har nu jobbat målmedvetet senaste tiden med att försöka utjämna en del av denna skillnaden och få henne mer liksidig. Nu när förståelsen för hjälperna finns och de enklaste sidvärtsrörelserna är befästa, så har vi vertygen för detta arbetet. Man kan nog säga att två tredjedelar av ridpasset består av övningar där jag försöker ha henne ställd eller böjd åt vänster samt flytta henne något undan för vänster skänkel för att uppmuntra henne att lägga vikt till höger och stretcha ut din högersida. Skillnaden på henne har blivit väldigt stor och hon rör sig allt mer i det som i tävlingssammanhang skulle kallas en fin form, men jag är noga med att variera denna formen och låta henne stretcha framåt neråt ofta. Formen måste forsätta att vara ett kvitto på att hon jobbar rätt, den får inte blir ett självändamål eller något som hon upplever som negativt och försöker ta sig ur. Där tycker jag att vi har en av de stora skillnaderna på det jag vill kalla "bra ridning" och ridning som inte gynnar hästen: En väl riden häst söker sig själv i form medan en sämre riden häst ofta försöker undvika att gå i form så fort ryttaren ger en eftergift eller rider mindre aktivt.

 

Rui rider Fanny sen en vecka tillbaka. Fanny är som en annan häst jämfört med när hon kom. Hon är pigg och aktiv, har hittat sin balans och när framåtbjudningen kom så föll nästan allt på plats av sig själv. På jullovet hann vi med klubbtävling både i hopp och dressyr och det var Fannys första tävlingar. Hoppningen gick över förväntan. Valde att bara hoppa 50 och 60 cm med tanke på hur lite hoppad hon är och orutinen att vara iväg på tävling. Ville ha det så lågt att det i värsta fall skulle gå att skritta runt banan, så att det blev en enkel och positiv upplevelse. Hon var lite tittig då det för första gången var liv och rörelse på läktarna, men hindren tig hon med ro, hoppade runt elastiskt och med god bjudning, två felfria rundor. I dressyren dagen efter var hon mer spänd, vi hann inte rida fram så länge som jag önskat med hade turen att kunna starta sist i klassen så fick utrymme att kunna rida runt en stund efter programmet och då när jag kunde länga tygeln en bit och rida lätt i traven så slappnade hon av och gick väldigt trevligt, så även där kunde vi sluta med en positiv upplevelse. Lennart var nöjd och kunde se hennes framsteg, så nu har vi fått förlängt förtroende och de båda vackra svarta damerna blir kvar ett par månader till för att tränas och kunna komma ut på tävlingsbanorna. Jag är förstås jätteglad och tacksam över detta och säker på att det är väl investerade pengar från hans sida.  

 

Rialto börjar komma igång bra nu efter att ha tagit det lugnt i december. Han är alltid lika positiv och kul att rida och styrkan börjar komma tillbaka. Får nu snön ligga utan slask och blask så kan vi ut och galoppjobba på åkrarna och lägga några pusselbitar till på plats i galoppjobbet. Målet nu till att börja med 2013 är att i dressyren kunna starta några stadiga rundor i L:A så får vi se om vi är redo för mer längre fram.

 

Förra helgen hade jag och några av mina kära kollegor en kick off i Integrerad ridkonst med Christina Drangel nere hos Katarina i Vankiva. Det var skoj och givande. Diskuterade och planerade mycket kring begreppet Integrerad Ridkonst och hur vi ska synas och verka. Kommer inom kort att uppdatera mina sida här med ny info om detta. Även några matnyttiga ridpass där jag fick låna gentlemannen Burts som kunde sina saker.

 

Så nu blickar vi framåt mot var som förhoppningsvis kommer att bli ett spännande och utmanande år. Ett år som förhoppningsvis kommer att bära god frukt från tidigare års arbete.

 

Varmt Välkommen du efterlängtade 2013! 

Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS