Blogg

Var ska man dra gränsen?

Det stormar en del i hästvärlden. Osmakliga ridbilder läggs ut på bloggar och diskussionsforum för att skapa debatt om hur vi rider och tränar/tävlar våra hästar. Efter en stor dressyrtävling i Danmark publicerades bilder på danmarks främsta dressyrryttare när de under uppvärmningen drog och slet i hästarnas skarpa bett och placerade deras huvuden i konstiga positioner.

http://starstonestenfalk.wordpress.com/2013/06/26/do-we-need-blood/

 

Efter Falsterbo publicerades bilder på en blog främst på gapande hästmunnar och hårt hållna hästar, både från hoppbanan och dressyrbanan. http://baraelvira.se/2013/july/ar-det-detta-som-vi-kallar-samspel-2.html

 

Nu senast är det bilder från ett av Sveriges största westernevenemang Ranch Horse Classic på High Chaparall. Återigen bilder på hårda tygeltag i skarpa stångbett, gapande munnar och skräckslagna ögon.

 

http://sofiebilder.blogg.se/2013/august/ranch-horse-classic-2013-ska-det-se-ut-sahar.html

 

Dessa bilder delas då som sagt på olika Internetsidor t.ex. facebook och diskussionsforum och jag brukar följa diskussionerna som uppstår men sällan blanda mig i dem. Stämmningen är ibland ganska hätsk, åsikterna och kommentarerna väldigt skifftande och likaså antagligen även kunskapen från dem som kommenterar.

Jag tycker det är super att folk vågar skapa debatt på detta sätt, att man vågar röra om lite och ifrågasätta, även landets främsta ryttare inom olika discipliner.

 

Det uppstår ofta en diskussion om vilken disciplin som är den mest hästvänliga, och folk vill gärna dela inte det i dressyr, hopp eller western, och såklart kasta skit på varandra. Andra vill helt fördömma all typ av tävlingsridning, eller all typ av ridning med sadel och träns. Ja det finns verkligen alla sorter i vår herres hage...

 

Det som är väldigt positivt med denna typen av debatter är att de manar till eftertanke hos var och en. För jag tror inte det finns några raka svar på vad som är rätt och fel, utan det är hos var och en som den etiska gränsen måste dras, hur vill JAG rida och träna min häst, vilken typ av relation vill jag ha med min häst och vad får mig att känna mig väl till mods och somna med gott samvete? Man kan inte gömma sig bakom en viss disciplin eller ursäka sig med att man använder/undviker en viss sorts utrustning. Det finns idioter och folk som borde syssla med något helt annat, inom precis alla discipliner, likaväl som det finns folk med sunt hästtänk inom alla.

 

Westernridning kan vara precis den illusionen som många har, mjukt och behagligt och pyttesmå hjälper, det som gör att många väljer att börja med detta istället för det de kanske kallar "vanlig ridning". Men det kan likaväl vara det som visades på bilderna från high chaparall, eller det som Epona smygfilmade på framridningen från ett stort mästerskap på Bökeberg för några år sen, ren tortyr.

http://youtu.be/bOqhYC_WMGY

http://youtu.be/Vh0cvIA8pk8

http://youtu.be/1h5S1zIk-II

 

Natural Horsemanship.. även här finns ett enormt register, allt från enormt skickliga hästmänniskor som närapå kan läsa hästens tankar, som jobbar med energi, kommunikation och känsla.. till riktiga as (ja ursäkta ordvalet) som bygger sin träning på ren dominans, underkastelse och med machometoder trycker ner sina hästar till att vara slavar.

 

Jag läste ett intressant blogginlägg om westernridning som berörde senaste tidens debatt, det är ju inte så att westernridning är en enda gren, utan enligt detta inlägget minst 25 olika grenar. http://mobil.cowgirlup.bloggplatsen.se/2013/08/13/10097534-en-westerndares-forsvarstal/

 

Och så det som kallas dressyr, här om någonstans vill man gärna dela in i kategorier och olika läror, följa olika ledare och kalla det man håller på med för olika namn. Vad är egentligen "vanlig dressyr", tävlingsdressyr, klassisk dressyr, barock dressyr, akademisk ridkonst, naturlig dressyr, engelsk ridning, tysk ridning m.m?

 

Jag, som enligt de flesta rider lite annorlunda dressyr, får väldigt ofta höra att jag rider akademisk ridkonst, det stämmer inte alls. Jag är "sådär" insatt i den akademiska ridkonsten, jag känner till mer om den än många andra skulle jag gissa och har tränat för några tränare för längre sen, som en del av mitt ständiga sökande efter god ridning. Jag vill inte helt förkasta denna typen av ridning utan har många positiva erfarenheter och tycker att Bent Branderups (gurun inom AR) böcker är väldigt bra och informativa. MEN så som jag rider och undervisar, skiljer sig väldigt mycket från hur man rider inom AR. Det skiljer sig i träningsupplägg, utrustning och framförallt hjälpgivning. Jag skulle nog säga att skillnaderna är fler än likheterna.

 

Om jag måste placera mig i någon kategori så vill jag säga att jag rider Klassisk dressyr. Klassisk dressyr är för mig en konst som bygger på väldigt gamla läror och som kombinerat med modern kunskap om både träningsfysiologi och inlärningspsykologi, ger oss verktyg att kunna rida hästen i balans med relativt lätt inverkan, som hjälper oss att träna hästen till att bli mer gymnastiserad, smidig, stark och balanserad, utan att för dens skull inkräkta allt för mycket på hästen som djur och väsen.

 

Jag känner inte att man måste kalla detta för något speciellt. Jag känner inte heller att jag behöver försvara varför jag rider "annorlunda" Jag vill snarare ha det till att så som jag rider, borde vara norm, och de som rider utan att ta hänsyn till faktorerna ovan, är de som rider annorlunda och borde försvara vad de gör...

 

För att försöka knyta ihop det här inlägget på något vis så menar jag att var och en måste ta ställning till vad gränsen går för vad som är okej och inte okej i hästträning. Kanske vill man bara ha en häst som går i en hage som man klappar på ibland, kanske vill man låta sig bäras runt på dens rygg men inte bestämma över den eller kontrollera den. Kanske vill man som jag, kontrollera den med syftet att träna den till att bli stark, smidig och lättmanövrerad. Detta kan man inte uppnå utan en viss mängd kontroll, dominans, tryck, inverkan eller utan vågon form av utrustning. Ett bett behöver inte vara sämre än en repgrimma, ett spö behöver inte vara sämre än ett rep och det behöver inte vara sämre att komunicera med hand och skänkel än att rida med säte och vikt. I grund och botten handlar allt om kommunikation och motivation.

 

Jag tänker alltså inte tala om för någon anna hur den ska rida eller hantera sin häst. Vi har ett djurskydd med lagar och regler om hur man får hantera och träna hästar, att man inte får utsätta dem för onödigt lidande. Här felar människorna några av länkarna här ovan, de har passerat gränsen för vad som är okej och acceptabelt, annars är det upp till var och en att dra sin personliga gräns och finna sin egen väg.

 

 

 

 

 

Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS