Dagbok 2012

Söndagen den 23e december

Hej gott folk och God Jul i stugan!

Sista jobbenatten innan jul snart till ända, gött. Julefriden infinner sig och i alla fönster lyser ljus och stjärnor. Utan mörkret skulle de inte tindra så vackert och utan kylan skulle inte den avlägsna våren vara så fantstastiskt underbar när den väl kommer. Nu har det iallafall vänt och börjar så sakta gå mot ljusare tider. Tror det stämmer på flera plan. Inte gick jorden under som Maya-folket förutspått, om det blir en nystart mot en bättre värld det återstår att se.

Haft en bra vecka. Vi har varit ute i ridhuset ett par gånger med Fanny och Lennart har varit där och tittat. Han var nöjd och tyckte det var stor skillnad, det är det också =) Cosmos har åkt hem och förhoppningsvis kommer han tillbaka i vår igen för att tränas på nytt och förberedas inför treårstest. Jag har varit ute och hälsat på Lennart och tittat på hans andra fina unghästar. Känns som en stor ära att få träna hans fina hästar och det är ett förtroende som jag hoppas kunna förvalta väl. I går kväll åkte jag och Emelia ut med Tina till ridhuset. Som tur var blev det stora ledigt precis när vi kom, för damen med myror i brallan hade ett stort behov av att springa av sig och man får bara longera när det är tomt i ridhuset. Ridningen gick bra sen, är många bitar som börjar falla och på plats och man får allt fler föraningar om hur fantastisk hon kommer att bli som ridhäst när hon är mer utbildad. Tror inte att jag kommer få chansen att sitta på så många hästar som hon under mitt liv så det gäller att ta till vara på varje chans att njuta. Hon är verkligen "One of a kind"!

Jobbade lite bommar och provade att hoppa ett lågt kryss med travbom framför på slutet. Det gjorde hon väldigt väl, lite vingligt med vägen men annars god attityd och vilja att göra rätt.

Tina ville också testa hur fort det gick att springa i det stora ridhuset med sina långa långsidor. Man ska inte bromsa en häst som verkligen vill springa, och inte är det konstigt att det finns massa uppdämd energi nu när det varit kallt och hårt i hagarna så länge. Så jag lät henne springa och höll i mig. Nej, inte på lång tygel men jag försökte låta bli att bromsa åtminstone. Kunde höra Trevors röst i bakhuvudet "Just let her run, No reins, no reins!" och var väldigt glad att han inte var där ;) Tror det ligger väldigt mycket i det att inte hela tiden sitta och bromsa en häst som vill springa, det skapar ju ett motstånd och en konflikt, det blir omöjligt att liksom kunna frikoppla handen och sen kunna bromsa med minimala hjälper.

Avslutade sen med en svettig, nöjd och ganska avslappnad dam som dock gärna hade gått ett pass till om hon själv fått välja. Trötthet är ingen känsla som Tina skulle erkänna sig bekant med.

Hemma igen tränade vi lite med Tingeling inför debuten som ren som ska ske ikväll och sen på flera ställen under julafton. Vi fick ihop en skaplig vagn som jag idag ska klä med granris och pynta. Tingeling ska ha horn och bjällerkrans på sig, det kommer att bli super!

Nu vill jag önska er alla en riktigt god jul och att ni passar på att ta hand om varandra och vara glada och tacksamma för allt ni har och allt bra som det gångna året har gett.

Merry Christmas!
Fanny e. Lucky Point HE - D-day äg och uppfödare Lennart Matsson

Tisdagen den 18e december

Hej på er!

Det är mindre än en vecka kvar till jul, massor som ska hinnas med.

Tyvärr har vädret vännt, plusgrader och regn på snön som förvandlats till slask. Allt blev blött och smutsigt igen. Tja, det var enklare att gå i regnbyxor än overall och skönt att inte vattenbaljorna frös men det var väl det enda positiva. Snart blir det nog kallt igen. Pappa skottade väck slasket från ridbanan ikväll och jag har köpt ett par säckar salt från Kyrkhultarna så med lite tur ska det funka att rida veckan ut.

Nu är det bara tio dagar kvar tills Rui kommer igen =) Jag har julstädat och gjort fint i helgen, ska ha det mysigt och lite pyntat när han kommer tänkte jag så han ser hur fint vi har det och tycker det känns bra att komma "hem" Hoppas nu vi kan vara lite lediga och bara vara tillsammans och ha det bra, det behöver vi efter hösten som gått. Hu vad vi har kämpat!

Pratade med Rui i telefon igår kväll, han kom med en idé. Ju mer jag tänker på det ju bättre verkar det. Det här ska bli spännande ;)

Emelia har jullov och gör några dagars praktik hos mig. I går kväll tömkörde hon Tina och jag red Fanny hemma på banan. Tycker Fanny känns rätt fin nu, börjar hitta en bättre bjudning och takt, och då löser sig mycket av det andra liksom av sig själv. I eftermiddag ska vi göra ett försök att köra ut till ridhuset med henne och träna där, kanske hoppa lite. Meningen är att vi ska träffa Lennart vid ridhuset i helgen sen för att Fanny och Cosmos ska åka hem efter sin träningsperiod hos mig. Tina blir nog kvar lite till, förhoppningsvis. Får jag som jag vill så blir det läääänge.

Jag och Emelia vågade oss ut i snön på åkern en dag med Tina och Fanny. Det gick skapligt. Största utmaningen var att ta sig över grannens gårdsplan, sen skyggade de ett par gånger när Eira dök upp lite plötsligt och när vi skulle klättra i backen första gången så reste sig Tina och höll på att knocka mig, hon behöver slipa lite på sin klätterteknik helt klart ;)

Imorgon kväll ska jag också till Mörrum för sista gången denna terminen, vi ska vara i nya ridhuset för första gången, ska bli kul. Skulle behöva hämta halm med, får se om timmarna räcker till. Men först ska jag sova några timmar efter att jag fodrat frukost till alla hästar, sitter på jobbet inatt. Sen kommer Hanna, Sixten och Gusten på ett snabbesök och lite fika. Sixten hjälpte mig att mata alla hästar sist han hälsade på, inte går det fortare men så mycket roligare det blir! "vänta på mig, nu kommer nag" ropade Sixten när han vadade med snö upp till magen genom ponnyhagen för att ta in ponnyerna till lektionerna =) Sen hjälpte han Tilda att göra iordning Nova och red hela vägen från stallet upp på ridbanan. Tuff liten kille det.

Annars är planen för veckan att hinna med ett besök hos bästa Karin i Västraby, vinkväll med Micke, lektion för Gisela och Masse i Sölvesborg, lektion i Råby fredag kväll och sen jobba natt i helgen. Sen (!) kan julefriden få infinna sig på riktigt och på julaftons kväll ska jag och Tingeling anta den spännande utmaningen att hjälpa tomten dela ut paketer till snälla barn.

Full fart med andra ord, precis som det ska vara!

Fina Cosmos e. Comon Sense

Torsdagen den 13e december

Tänkte börja med några tänkvärda rader:

"En vis man drog ett skämt inför en publik och alla skrattade hysteriskt. Efter en stund drog han samma skämt. Den här gången var det färre människor som skrattade. Han drog skämtet igen och igen tills ingen skrattade längre.
Då log han och sa: Ni kan inte skratta åt samma skämt om och om igen, så varför fortsätter ni då att gråta över samma saker om och om igen??"

Varför är det så populärt att gnälla och klaga? Varför lägga så mycket tid och energi åt saker man inte kan förändra, när det finns så mycket man faktiskt KAN påverka, ta ställning till och göra något åt. Detta gäller var och en och de flesta ämnen i livet. Så tänk på det.

Själv mår jag rätt bra, ja jag gör faktiskt det. Äntligen!

Satt här om kvällen och skulle beställa hem foton från nätet, vill ha ett par nya förstoringar till min fotovägg i vardagsrummet och så kunde man få hundra vanliga kort gratis så jag skulle välja bland foton från i år här på datorn. OJ vad många fina kort det fanns att välja på =) Fantastiskt vad många fina hästar jag suttit på i år och rört mig kring!

På kortet nedan ser ni en av de absolut vackraste, Prinsen. Jag har ju haft Prins i träning några olika omgångar och nu i sommar hjälpte jag Camilla hans ägare att hitta ett nytt hem åt honom då han blivit för stor och tungriden för henne. Som ni ser så ser nästan jag liten ut på honom, med mina 177 cm... I mitt tycke var han också för tungriden, trots en bra exteriör, bra rörelser och ett bra huvud, för mycket häst helt enkelt för att ridningen ska kännas som en dans. Men oj vilken vacker häst, vilket ögongodis.

Senaste veckorna kan sammanfattas med några ord; snö, kallt och jobb. Jo jag tillhör ju den (lilla?) skara som gillar snön, men visst är det mer tungjobbat och allt tar längre tid. Blir så trött av att ha så mycket kläder på och pulsa genom snön och halka vad man än ska. Har varit svårt att rida, både att hinna med, orka och rent praktiskt utföra det. I tisdags satt jag upp på både Fanny och Cosmos för första gången sen veckan innan. Fanny var så som en fyraåring blir när den aktiveras för lite och får för mycket energi av kylan, största projektet var att få i broddarna för hon ville inte stå still eller hålla upp fötterna något längre stund och en del av er vet säkert hur lätt det är att rensa isiga broddhål med frusna händer och tjocka vantar. Ridbanan var lite halkig och ojämn med mycket snö. Hon fick springa av sig en stund på lina, mycket bättre att göra av med överskottsenergi för unghästen utan ryttare på, så onödigt att skapa konflikter bara för att de är lite pigga och spralliga. Sen fick vi ett ganska bra ridpass, svettigt men en fin känsla på slutet i båda sidorna.

Cosmos var med pigg. Han rör sig så fantastiskt fint nu i snön. Han är ju bara 2,5 så har inga skor och har inte upplevt att han ömmar på grusen heller, men ändå blir det en stor skillnad till det bättre när marken blir ännu mjukare. Vilken fin häst han kommer att bli! Fick longera honom längre än vanligt för han hade med mycket spring i benen och ville titta på allt runt banan. En kväll när vi skulle träna så släppte grannen ut sin flock med får i en av hagarna framför deras hus, som man ser väl från ridbanan. En flock med får i skymning är ganska mycket för en unghäst och den kvällen kunde jag inte rida honom, då tränade han mest passage på lina och höga frustningar ;) Nu händer det fortfarande att han ser sig ängsligt omkring efter de där märkliga djuren. Jag kunde iallafall sitta upp problemfritt efter ett tag och styra runt i skritt på nästan hela banan. Gjorde även våra första igångsättningar till trav, först bara ett par steg men på slutet en halv långsida. Han kändes trygg och relativt stadig.

Det är en sån härlig känsla varenda gång, med varenda unghäst som man sitter in, rider första gången utan ledare, gör första traven eller första galoppen. Jag vill ju ha dem väldigt väl förberedda inför varje moment och klarar mycket själv utan medhjälpare just därför.

Två ingredienser är viktigare än något annat när man tränar hästar: Förtroende och kommunikation, och det ena ger liksom det andra.

Har cirkulerat bl.a. på facebook några videoklipp på en gissningsvis holländsk ryttare som rider in hästar som bockar och härjar rundor vid första uppsittningarna. Han har makalös balans och de flesta folks reaktioner är just vad fantastiskt det är att han lyckas sitta kvar! Jo, det kan jag hålla med om, men tycker att tillvägagångssättet i övrigt är helt förkastligt. Varför skrämma unga hästar och vänta tills de accepterar och fogar sig, istället för att kommunicera med dem och göra lärandet till något roligt och begripligt? Så mycket säkrare det blir för både häst och ryttare och en mycket bättre början på något som ska vara för resten av hästens liv. Vad spelar det för roll om det tar ett par veckor längre, eller även någon månad, innan hästen kan ridas i trav och galopp?

Jag har träffat massor av hästar som är "inridna" men fortfarande spända att sitta upp på även efter att ha burit ryttare i kanske flera år. Varför blir det så? Jo för att man har skyndat, man har låtit bli att lägga en god grund och man har skapat en form av negativ grundspänning i hästen som man har med sig väldigt länge och alltid måste försöka arbeta emot innan hästen är trygg och avspänd och det riktiga arbetet kan börja.

Att jag kan sitta upp på en häst utan att någon håller i den, att jag kan välja om jag vill rida den med eller utan bett, att jag kan rida den både på bana eller ut i naturen, med eller utan sällskap, det ser jag som kriterier för att hästen ska vara korrekt inriden, med väl lagd grund.

Ikväll håller jag sista lektionen hemma på ridskoilan för i år. Snön ligger tjock på ridbanan och alla grupper rider gymkhana sista gången. Full fart, många skratt och lite busiga ponnyer. I går kväll var det 16 minusgrader och jag frös trotts full vintermundering med thermostövlar, overall, rånarluva, mössa och dubbla vantar. Så är livet.

Ska bli skönt med vintervila. Håller på att beställa hem rundbalsnät och funderar över mest prisvärda sättet att skapa bra och säkra foderhäckar för att kunna låta hästarna ha fri tillgång på grovfoder nu medan vintern är som kallast. Skulle spara väldigt mycket arbete och så kan man känna sig trygg med att de inte fryser även om de går ute när det är som kyligast. För ute vill jag ha dem. Hästar trivs med att vara ute, det är min fulla övertygelse och jag vet av erfarenhet att de tål både mörker, regn och snö ;) Fram för fler sunda och glada hästar!

På återséende!

 
Rylonkus, "Prince" 2012

Onsdagen den 5e december

Vintern kom punktligt som aldrig förr, måttlighet har ju aldrig varit vädrets starka sida... Det ligger nu minst ett par decimeter snö på marken och allt blev så vitt och ljust efter att ha varit grått och brunt.

Rui kom undan i sista stund. I lördags morse skjutsade jag honom till stationen och samma kväll började snön falla. Det är väldigt tomt utan honom, och lite tungjobbat såklart. Känner mig ganska ensam och dyster men det brukar bli bättre efter någon vecka.

Kvällarna har varit vackra, när snöandet avtagit och allt blivit stilla, månens skuggor över snön och det märkliga blå ljuset. Att pulsa fram i den knarrande snön och titta på hästarna som fridfullt tuggar sin kvällsmat med frost i pälsen. Det är verkligen livskvailté.

Som tur är har Emelia varit hemma några dagar och hållt mig sällskap och hjälpt till med hästarna. Allt blir både lättare och roligare när man är två. Den fina bilden nedan har Emelia också tagit. Tina -hästen som inte kunde galoppera, pyttsan! Få hästar kan galoppera som Tina =) Frågan är hur många ryttare som kan rida henne.

Mina egna hästar går hemma på sparlåga, de får ta det lite lugnt fram till jul så tuffar vi igång så sakta efter det. Nu när snövädret kom är jag mycket glad att jag inte klippte dem mer än jag gjorde, de behöver sin päls så att de kan gå ute mycket och må bra! De har fått en storbal utkörd i hagen och mår som prinsar och prinsessor.

Nere hos mina föräldrar jag har Tina, Fanny och Cosmos igång, Lennarts hästar. Alla tre sköter sig bra och gör stadiga framsteg. Tacksamma och fina hästar att jobba med. Lite halare blev det nu när snön kom men än så länge fungerar det bra att hålla igång och träna.

Har hunnit med att pyssla lite extra med ponnyerna de senaste dagarna. Tagit in dem i omgångar och låtit dem torka till, kammat igenom deras manar och svansar och borstat dem grundligt. Jag och småbarnen har lite olika syn på hur man borstar grundligt tror jag ;)

Nu väntar ett par nätter på jobbet och sen är det helg. På söndag ska vi som vanligt ha ponnyridning och julskyltningen i kyrkhult och sen gå i luciatåget.  Nästa vecka är det sista veckan med lektioner sen tar vi jullov. Det har vi förtjänat.

Onsdagen den 14e november

Hej hopp

Nu är det verkligen november, så grått att det känns som om solen inte ens går upp vissa dagar. Ja, hösten har varit rätt motig på många sätt och just nu känns det svårt även för en "optimist" som mig att hitta glädjen eller inspirationen i det vardagliga. Dagarna bara försvinner, knappt har man tagit sig från sängen till frukostbordet innan det börjar bli kväll och knappt har man hunnit bli ledig innan det är dags att masa sig iväg till jobbet igen. Ett ofog som drabbat mig flera gånger senaste tiden är att "sura" innan jag ska jobba, alltså något så korkat som att låta hela dagen kännas misslyckad bara för att jag vet att jag är upptagen med ridlektioner på eftermiddagen och sen ska iväg och jobba natten. Då hjälper det ju föga att jag faktiskt lyckas pigga på mig strax innan jobbet börjar och att det aldrig är fullt så arbetsamt som jag intalat mig när jag väl kommer igång.

2012 har varit en konstigt år och jag undrar verkligen hur jag kommer att se tillbaka på det i framtiden...

Nu är jag ju varken vidare långsint eller tungmodig som person utan brukar lyckas rycka upp mig mellan varven. Jag är liksom funtad så, om ingen annan ger mig en klapp på axeln och uppmuntande säger "det ska nog ordna sig ska du se!" så gör jag alltid det själv efter ett tag. Precis så som jag alltid brukar försöka uppmuntra andra och alltid vända deras bekymmer och funderingar till något positivt, så bearbetar jag mig själv på samma sätt. Komiskt nog så brukar det fungera ;)

Årets Hubertusritt i söndags var väldigt lyckad. Tror vi var 24 ekipage som traskade iväg genom diset och fick en fin tur i skogen och därefter ett vågat upplopp på en ovanligt lerig åker. Allt gick väl och det var uppskattat, så även soppan efteråt.

Sen har jag varit "ledig" några dagar och trodde väl i vanlig ordning att jag skulle hinna få något gjort eller åtminstone det mest grundläggande. Men mesta tiden har gått åt till att "sova ikapp" helgens missade sömn, förundras över hur grått det är och var dagarna tar vägen. Kanske är det dock ett sundhetstecken att jag unnat mig att ta det lugnt. Försökt skaka av mig den närmast kriminella känslan över att ha suttit kvar i soffan en timme efter frukost för att titta på TV istället för att hasta ut och jaga dygnets ljusa timmar. Ack, jag kanske håller på att bli vuxen..?

Idag kom vi iallafall så pass långt att vi hämtade in Rialto och Tabina ur hagen, städade väck lite lera ur deras pälsar och skrittade iväg mot skogen. Såg fram emot lite galoppjobb ute på skogsvägarna. Men så mötte vi en ilsket viftande jägare i ett jakttorn så fort vi kom ner i skogen så vi vände och red hem.

Som tur är verkar unghästen Cosmos vara en av de mest beskedligaste och enkla unghästar jag fått för inridning genom alla år. På sitt lite försynta och mycket vänliga vis accepterar han allt som en dans, sadel, träns, longering och nu har jag även hängt på honom. Största utmaningen hittills har faktiskt varit att "lära" honom äta godis, men det börjar arta sig.

Nu ska jag jobba mig igenom de här nätterna på jobbet och efterföljande eftermiddagar med lektioner. Sen är det äntligen helg igen och nu min helt lediga helg. Bönar och ber till en högre makt om några få strålar solsken, lite energi och att vi kan ta oss upp ur sängen på morgonen...
Hubertusritt 2012

Tisdagen den 6e november

Förutom dressyrtävlingen som jag skrivit om i inlägget nedan, sa var vi på klubbhoppning i torsdags. Regnet öste ner och vi var en hel timme för tidiga så vi hann med massor av fika. Det är trevligt att sitta ner och kolla på när andra rider och prata med bekanta i cafeterian! Då är det också guld värt med hästar som lugnt kan stå och vänta i trailern utan att stöka. Det småmaskiga hönätet för stor nytta här, de har att pyssla med väldigt väldigt längre och det blir inte mycket spill på golvet som med ett vanligt hönät.

Rialto var i strålande form. Han är fin min lille vän, är alltid lite stolt när vi visar upp oss ihop. Han är ingen superfin häst med enorm kapacitet men han har utstrålning och charm, och fin färg ;) Sen är det förstås extra skoj att jag har ridit in och utbildad honom hela vägen. Han gjorde en ovanligt fin runda i 90 cm, tror inte han var i ett enda hinder, varken i grund eller omhoppning. Vi gjorde inga väldigt snäva svängar i omhoppningen men fick ut galoppsprången och fick ett bra flyt. Vi kom på en fjärdeplats, en sekund efter segraren så det var tätt i toppen minst sagt. I en meter hade vi bara ett nedslag, alltså den bästa runda han någonsin gjort på den höjden, svindlande nära en nolla. Jag red iväg lite så där märkligt mot en oxer som jag gör ibland när jag drabbas av hjärnsläpp, han nådde inte över och fick med sig bakbommen, hade jag bara varit lite kylig istället så hade han nog klarat den galant. Han kändes väldigt engagerad och nästan lite pigg så det var en fin känsla! Rui och Tabina var felfria i båda klasserna och framförallt i en meter fick de ett bra flyt med många fina språng. Är kul att se hur stark och fin hon har blivit.

Melvin har flyttat upp till Falun nu och så här långt verkar de väldigt nöjda med honom. Tror att Melvin är väldigt nöjd med att det äntligen händer lite kring honom igen. Han har liksom gått lite på "stand by" nu senaste månaden och det är inte alls hans grej. Önskar honom och Amanda lycka till och tror de kommer ha mycket skoj ihop.

Zorro ska flytta till Camilla, hon ska låna honom över vintern och ev köpa honom längre fram om de trivs ihop. Hon provred honom här om kvällen och de kom bra överens,  jag får en positiv känsla i magen och känner mig helt trygg med att lämna iväg honom då jag vet hur mån Camilla är om sina hästar och hur mycket kärlek hon har att ge.

Så det blir allt några hästar färre men känns ändå som att det är fullt i vartenda hörn. Har regnat massor senast veckan och hagarna nere hos mina föräldrar badar i lervälling, känns dystert och jobbigt att jobba när det är så. Önskar man hade obegränsat med pengar till att dränera och grusa. Får se vilka lösningar vi kan ordna sen till nästa vinter hemma hos mig och hur bra vi hinner komma iordning med ridhus, stall och lösdrift där. Pengar är ju som alltid en avgörande faktor och hoppas nu i vinter kunna hitta tips och inspiration på hur man kan få in ytterligare bidrag och inkomster till bygget. Alla tips emottages såklart tacksam!!

Lennart, Tinas ägare, var uppe i lördags med en ny unghäst som ska ridas in. Cosmos e. Common Sense. Han är bara 2,5 år men kommer att bli en riktig snygging och verkar väldigt snäll och vänlig så tror det kommer gå som en dans att rida in honom. Vad som ska hända med Tina är ännu ovisst, hon står kvar för tränings tills vidare. Lennart tycker verkligen om den hästen och det är som han säger, hon är väldigt speciell. Önskar vi kunde ha kvar henne en längre tid för att se hur hon och Rui kunde utvecklas tillsammans. Men det ska ju lösas både praktiskt och ekonomiskt med, vi får se!

Ska sova till lunch idag, jobbar nu inatt. Sen väntar en proppfull eftermiddag, ska hålla två lektioner ute i Kompersmåla hos Annette och sen vidare till Mörrum för tre timmar nere på Ekeberg. Är verkligen kul att så många till träna, att fler vill lära sig rida på ett sätt där man strävar efter god kommunikation = lätta hjälper och en häst som trivs med sitt jobb. Så även om det kunde vara skönt med en hemmakväll någon gång ibland, så jobbar jag glatt på med gott mod och vetskapen om att jag gör nytta samtidigt som det trillar in pengar på ridhuskontot.

Hoppas hinna rida Rialto några pass denna veckan med, lite gymnastikhoppning, lite gladridning och kanske fila vidare lite på den förvända galoppen och bytena, försöka bringa klarhet i vilket som är vilket för där är vi inte alltid helt överens ;) Om några veckor är det äntligen dags för Paulo Bastos på Nyboda igen, vår supertränare.

Älskade Zorro och jag på träning fär Mats Silfver i spetember i år.

Reflektioner över bl.a. begreppet "Form"

Det har varit höstlov en vecka, har haft uppehåll med kvällslektionerna hemma. Vi fick lite tid över och i sista stund bestämde jag mig för att vara med på klubbdressyren i Olofström. Ville starta La1 där med Rialto, för att se hur bra vi skulle klara oss på den nivån, även om det bara var klubbnivå. Som ni vet är jag ju ingen planerare av rang utan bestämde mig kvällen innan och använde en del av jobbnatten åt att försöka lära mig programmet, att kolla på youtube funkade rätt bra. Bestämde mig för att ta med Zorro också, som en utmaning till oss båda. Zorro kan ju det mesta men går inte i den "stadiga" form som önskas på dressyrbanan.

Jag tycker att vi gjorde skapligt ifrån oss med tanke på hur oplanerat det var. Rialto fick lite drygt 55 % och Zorro 51 %. Zorro hade rätt många 6or på trav och skrittdelarna men blev lite spänd och springig i galoppen så de övergångarna blev inget bra och formen därefter med.

Rialto gick sitt program relativt stadigt, men jämn energi, lagom bjudning och bra flyt. Vi hade nedre nosremmen på tränset eftersom vi av erfarehet vet att dommaren annars stirrar sig blind på att han gapar lite utan den. Vägarna fick vi till bra och gjorde inga direkta missar förutom att han blev lite spänd i skritt-galoppövergången. Den förvända galoppen klarade han fint.

Programmet innehåller en tvärs över ridbanan i trav, med halt på x, sex steg ryggning och sen framridning i trav igen. Båda mina hästar ryggade för minimala hjälper, rakt och med jämna steg, diagonal fotförflyttning och gick sen villigt fram i trav igen. Jag fick 5or i poäng på båda.. Rialto fick kommentaren "för låg i formen" och Zorro "för hög i formen". Flera av de andra hästarna som startade samma klass kunde knappt rygga alls, ganska märkligt.

Förbryllande och sorgligt vilken enorm fokus det läggs på var och hur hästen håller sitt huvud. Ja, det är klart hästen ska vara avspänd och acceptera bettet och ryttarens hand, det håller jag absolut med om. Men hur vet domaren ens om hästen accepterar handen när dens huvud hålls fast med så korta tyglar som många rider med, och munnen igenstängd med en hårt åtdragen nosgrimma?

Längst ner i dressyrprotokollet finns alltid några punkter där man får poäng som gångas med två eller tre då de anses som extra viktiga. Den ena punkten är lösgjordhet och det står som beskrivet som följer:

Lösgjordhet (eftergift på tygeln, formen, accepterande av bettet; harmoni, lätthet och mjukhet vid rörelsernas utförande; uppmärksamhet, förtroende och lydnad)

Denna punkten har jag hittills aldrig fått mer än en 5a i betyg på när jag startat Rialto i olofström. Brukar får kommentaren att han är lite ostadig i sin form. Formen i detta fallet är alltså var han håller sitt huvud måste jag tolka det som, för han är jämn och fin i sin ryggverksamhet och rör sig taktmässigt. Domaren vill att han ska bjuda mer in i handen och ridas med mer stöd på bettet (så att inget glapp någonsin uppstår och att han håller sitt huvud absolut stilla tolkar jag det som ). Jo det är ju så de vill ha det, jag vet. Men vad hände med resten av begreppet lösgjordet? Att han kan ridas för så pass lätta hjälper, det är milsvidd skillnad från flera av de andra ekipagen där ryttarna konstant driver med både säte och ben och håller med handen. Att hans öron hela tiden spelar och han lyssnar på minsta signal, det innebär väl uppmärksamet? Ja, det är mycket i den världen jag inte förstår!

Mest av allt förstår jag inte hur begreppet form tolkas som det gör av de flesta. Som om det finns EN form som alla hästar alltid ska gå i, inget kan vara mer fel. Fråga vilken kunnig hästmassör, kiropraktor eller för den delen veterinär som helst vad som händer med hästens muskler (överlinje och framför allt i nacken) när hästen ombeds gå med huvudet i exakt samma position en längre stund. Det ger spänningar och låsningar, ovilja och stelhet.

Hästen "form" är något dynamiskt som rättar sig efter balans, energi, samling och ja, lösgjordhet. En spänd häst vill hålla sitt huvud högt, en lat och framtung häst blir låg och djup i sin form. En häst som accepterat bettet och förstår dess signaler samt är avspänd både mentalt och i kroppen kommer automatiskt att hålla sin nos närmre lodplanet och svara på ryttarens förhållningar utan att föra nosen varken nämnvärt framåt eller bakåt, för den vet att det är dens steglängd och energi ryttaren vill åt när den tar en förhållning. Även med nosen i närheten av lodplanet kan hästens form variera (och ska varieras) ofta, eftersom muskler inte mår bra av att arbeta statiskt en längre tid. Formen kan bli längre och lägre när hästen behöver sträcka ut och slappna av, eller vid en längning av steget, den kan bli högre när hästen ska samla sig, vissa hästar behöver då komma upp och fram med nosen beroende på hur de är skapta, för att kunna lägga mer vikt bak på rätt sätt.  

På flera av de "dressyrhästar" jag ser, där alltför överdrivet fokus läggs på huvudets position, sker ingen rörelse genom hästen kropp, det är precis så som att de är fasthållna i sitt huvud och därför inte kan röra sin kropp. De blir framtunga och tråkiga i steget, all elegans och lätthet försvinner.

Det är som att man försöker ta en konstig genväg från ingenting till en färdigutbildad och stark dressyrhäst. I alla bra ridläror, både hopp och dressyr, beskriv hur unghästen ska lära sig att söka sig framåt neråt för att aktivera sin rygg på rätt sätt och bli stark i denna. Detta tar 1-2 år för en erfaren utbildare att uppnå.. Man använder ledande tygeltag för att svänga och böja, böjningen strävar till att länga hästens utsida och på så sätt etablera en kontakt med ytter tygel. Unghästen (läs även den outbildade eller omusklade hästen) ska få bära sitt huvud fritt och inte kortas upp i halsen av ryttarens hand. Hela den här tanken om att hästens hals ska bli LÄNGRE och inte kortare, verkar vara helt okännt för många ryttare. Är det en vilja att ta genvägar eller bara ren okunskap om hästutbildning och biomekanik?

När man som jag då tävlar "lättklass", där svårighetsgraden faktiskt inte ligger högre på övningarna än det en unghäst lär sig under första året med ryttare på, varför belönas då ridning med hästar som hänger i handen och går med kort hals?

Varför lär sig ungarna på ridskolan att "såga" hästen i munnen och känner sig nöjda och glada när hästen kortar upp halsen och böjer in nosen mot bringan?

Ja det är allt lite beklagligt, eller vad tycker ni?

Tina, den vackra fyraåringen vi har i träning är ju ett tydligt exempel på hur det går när en häst med lite mer temperament och karraktär för tidigt ska tvingas in i en speciell form, hon slutade gå fram och började istället resa sig som försvar. Och handen på hjärtat, hur ofta hör man inte om liknande fall? Det välkända unghäst-trotset, att de "testar"?? Ja, det är klart att en unghäst kan testa lite vad som gäller när kraven ökas men kom ihåg att en häst ljuger aldrig, visar den motstånd så är det för att den upplever motstånd i sin kropp och/eller sitt huvud. Det kan vara förvirring över de motstridiga hjälper som uppstår när en ryttare både gasar (säte och skänkel) och bromsar (handen) samtidigt, det är också ett motstånd som uppstår i kroppen när den för tidigt ombeds att hålla huvudet i samma postion för längre, en position som många gånger dessutom gör att det inte längre kan röra sig så som den är skapt.

Nu kan man se på Tina, efter snart två månader hos oss, att när hon hittar ett jämnt driv i steget =en bra takt, blir avspänd och lösgjord genom att hon känner förtroende för Rui och genom övningar som lösgör hennes muskler, så kommer en väldigt vacker form av sig själv. Fortfarande en öppen och ganska lång form, ingen tvingar henne att "gå på tygeln" utan tappar hon balansen eller blir spänd så åker huvudet upp igen, men allt längre stunder tar hon kontakt med bettet självmant på rätt sätt. Men så är hon också bara fyra år och inte bara relativt outbildad utan har också redan stött på massor av motstånd och ovilja mot att bli riden och acceptera ryttarens hjälper, så man får räkna med att det tar tid.
I denna "form" ska en häst kunna röra sig i alla gångarter innan högre krav läggs på "samling" Så här ser en häst ut som är "framme på bettet/på tygeln" och det är även i denna formen som en högre utbildad häst ska få gå när den värms upp och rids fram.

Fredagen den 26e oktober

God Morgon! Har varit en av de kallaste nätterna hittills. Igår kom första snön strax norr om tingsryd läste jag på facebook men vi klarade oss med lite nollgradigt regn på sidan under kvällens sista ridlektion. Rialto hatar verkligen sånt väder och Julia hade fullt schå att hålla reda på honom =)

Har varit en bra vecka men kan ändå säga Äntligen Fredag! Dagarna är långa med mycket att göra och det känns att det börjar bli kallare och lite tyngre att jobba utomhus.

I tisdags åkte Annikas Räven hem efter en månads inridning. En stor fux, holländskt halvblod, som nog kommer att bli en flott dressyrhäst och med mkt trevligt huvud, helt okomplicerad att rida in och vänlig i sitt sätt. Han är till salu också ;)

Vi har en fantastiskt vacker häst på träning sedan ett par månader tillbaka som är en riktig utmaning, Tina e. First Wish -Tip top, som är fyra år. Tina hade varit iväg några månader på träning hos en "dressyrtränare" men inte längre ville gå fram utan bara reste sig och stannade om man la till skänkeln. Rui rider henne och hon blir finare och finare, går nu glatt fram i alla gångarter med ett härligt steg och gillar verkligen att jobba. Tina kommer från en uppfödare som brukar få fram riktigt fina hästar och det var veterinären som har klinik en bit härifrån som tipsat hennes uppfödare att ta kontakt med oss när han hörde att de hade problem. Sånt blir mar verkligen glad av och sträcker på sig lite extra =) Nu har samma uppfödare en unghäst till han vill skicka hit på inridning, en "oförstörd" denna gången.

Har haft ett par praoelever denna veckan så det har blivit lite extra gjort, sånt som ofta får vänta när inte tiden räcker till. Igårkväll hjälptes flickorna åt att rida Tingeling med på en barnlektion och hon skötte sig så bra, vilken mallig liten ponny man kunde se hur hon längtat efter att få vara med =) Ponnyerna och unghästarna har fått lite extra pyssel och vård denna veckan, manar och svansar är välkammade. Rui har hunnit med att verka och sko lite extra. Jag lägger ganska mycket tid på att hålla lektioner. Har fått flera nya privatelever i höst och det är verkligen skoj! Är iväg på tisdagar och fredagar och håller lektioner i Mörrum, Näsum och Råby.

I helgen ska vi hinna med lite hästfria aktiviteter som att åka på fest nere vid havet i Vitemölla och äta ål på lördag. På söndag är det dop och 30 års fest i Urshult, lille Gusten, Sixtens lillebror, ska döpas.

Så, hösten går lika fort som vanligt och man får visst vara nöjd om man hinner med en del av allt man tänkt sig.

Nu får jag snart åka hem från jobbet och hoppa i säng några timmar. Hej hopp!
Första gången jag sitter på Tingeling

Lördagen den 20e oktober

Hej på er!

Länge sedan jag uppdaterade här, kanske kan hösten och dens rutiner få bättre ordning på det.

Det mesta fungerar som det ska, senaste månaderna har varit rätt tuffa bl.a. har jag varit sjuk en hel del vilket inte hör till vanligheterna. Nu känns det iallafall som att allt gå på rätt håll.

Hästarna har tack och lov hållt sig friska. Melvin gick igenom sin besiktning igår och ska snart flytta upp till norr, till en tjej i Falun. Tror de kommer att få mycket skoj ihop. Letar även efter ett nytt hem till Zorro, det är inte så enkelt. Är ett tufft beslut att ta men jag tror tiden är inne att vandra skillda vägar, tror att han kan få ett bra liv på ett annat håll. Kanske är det bra för honom att få en nystart, komma till nytt hem med nya människor och inte behöva sköta sin roll som "den knasiga" hästen. Ni vet ju hur det är, man kliver in i sina roller och vandrar på i gamla mönster, på gott och ont. Kanske känner jag mig bara redo att släppa honom vidare efter alla dessa år, som om jag äntligen hittat nycklarna och lärt mig det jag skulle av honom. Är så många bitar som fallit på plats sen vi började träna för Paulo, om hur jag ska rida honom för att han ska kunna använda sin kropp rätt, bitar som jag också har väldigt stor användning för på andra hästar. Även träningarna för Mats tar oss alltid ett kliv framåt.

Men tid är en ack så viktig ingrediens och utan tiden att investera i Zorro och hans träning så kan han inte bli starkare, smidigare och utvecklas vidare. Jag har ju lite mer att stå i än de flesta andra, milt uttryckt... Känner att de timmar i veckan jag ev har till förfogande för "egen ridning", de vill jag välja att lägga på Rialto och Felix. Rialto för att vi kommit till en nivå där jag aldrig tidigare ridit en "egen" häst, samspelet oss emellan och den harmoni och lätthet vi kan kan hitta i vår dans, den är väldigt spännande och utvecklande för mig som ryttare och tränare. Felix är lite som en utmaning likväl som en förhoppningsvis oslipad diamant, jag tror på honom och han är en typ av häst som är "ny" för mig. Tror jag kommer att lära mig massor av nya insikter och kunskaper genom att utbilda honom vidare i både hopp och dressyr. Äntligen har vi kunnat sitta upp och rida honom igen, han känns bra och fräsch i kroppen.

Fina hästar i träning har vi med, jättekul!

Okej, vi har det så så länge, jag återkommer =)
Felix och Rui oktober 2012

Lördagen den 30e juni

Imorgon är det dags för Vigdis att flytta hem igen. Två år tillsammans, mängder av tid, tålamod och godisbitar. Nu äntligen vet jag hur det känns att tölta fram på hennes rygg =) Tack Vigdis för alla nya insikter och mest av allt, tack för skatten jag fick av dig, Gaedingur från Kyrkhult, den ska jag förvalta väl!

Bra "ledig" dag som förutom ridtur på vackra Vigdis och träningspromenad med Chip, bjöd på barndop av lille Noah, blivande arvtagaren av den fantastiskt vackra hästgården i Västraby ;) Tack Karin och Johan för en trevlig eftermiddag och äntligen infann sig sommarvärmen något sånär.

Fredagen den 22e juni

Midsommarafton 2012

Jag har inlett midsommarafton med glass och muffins nu vid tre på natten, en bra början.

Veckan har gått fort och varit bra hittills, som väntat. Träningslägret var lyckat, nio pigga och glada tjejer. Lilla Alva, bara sju år gammal, hängde med utan problem. Hon hade en ljuvlig liten welsh som heter Pyttan, men red även Tilda och Mysan några pass lika fint.

Vi fyllde dagarna med ridning och andra hästaktiviteter t.ex. sitsträning, balansträning med jättekorta stigläder, banhoppning och working equitation ute på åkern, kvällsritt i skogen, långtur med grillning och bad, löshoppning, rykttävling, kroppsmålning av hästens skelett och muskler på Tilda som sedan blev rosa, och så hade jag och vackra Prins uppvisning där vi förklarade en del och hästens form och vad olika dressyrövningar gör för nytta.

Onsdag kväll hade barnen avslutning och uppvisning hemma på min stora åker för sina föräldrar och vänner. De hade gjort både sig och ponnyerna lite extra fina och solen sken. Vi hade ställt iordning en bana med både hopphinder och WE hinder och de fick själva visa vad de ville en i taget. Alla red nogrannt och fint och det gick jättebra, de var så duktiga! Jag känner mig stolt =)

Chip har också haft en bra vecka och utvecklas fint i rätt riktning. Det är nyttigt för en ungponny att bevittna ett ridäger med allt som händer och med barnen som för lite extra liv på gården. En sak som är väldigt bra med vår ridbana är att det är så högt belägen att träningshästarna ser den från sina hagar. De vänjer sig vid mycket och blir nyfikna på vad som händer under ridlektioner och när andra hästar tränas. Också hästen som tränas på banan får vänja sig vid att det händer mycket saker runt i kring då man har uppsikt över både vår gård och grannarnas. Det kan vara svårt för dem i början att hålla koncentrationen på rätt saker men på sikt är det jättebra att de vänjer sig vid liv och rörelse. Hästar som t.ex rids in i ett ridhus kan ofta ha svårt när de sedan ska ridas utomhus men hos oss får de den erfarenheten redan från start.

Vi har jobbat vidare med beröring och förtroende. Jag har använt vanliga fleecelindor, först rört honom med dem ihoprullade och efter hand låtit änden rullar ut mer och mer för att han ska vänja sig vid att det fladdrar runt omkring honom. Inom Tteam jobbar man med något som heter kroppslindor för att öka kroppsmedvetenhet och jag har användt fleecelindorna lite på samma sätt. Han har fått vänja sig vid att ha en som en ring runt halsen, eller lindad runt huvudet och fått röra sig med dessa på. Sen har jag kunnat lägga till en över hans rygg och till slut även runt hans bakdel som han fått gå med och blivit longerad med. Detta vänjer honom vid att ha saker på kroppen och runt sig och hjälper honom att inte reagera så fort på saker som händer runt honom. Det tränar även bort bakskygghet och förbereder hästen för att bära annan utrustning och t.ex. sadelgjord. Chip har ju haft sadel på sig lite innan och klarar det bra, men är orolig när den ska läggas på så jag har pausat lite med sadlingen och istället nu använt lindorna. Snart ska jag kunna använda sadel igen men då ska han förhoppningsvis kunna stå lugnt och avspännt även medan man lägger på sadeln och spänner gjorden. En häst bör kunna stå i stort sett lös medan man sadlar utan att visa obehag eller försöka gå iväg, upplever den obehag under sadlingen så lägger man ju till negativ spänning redan innan man har börjat sitt träningspass och börjar liksom inte på noll utan redan på minus om ni förstår vad jag menar?

Sista dagen på träningslägret så löshoppade vi Pelle och Juliana så löshoppningsbanan var kvar på ridbanan och därför passade vi på att låta Chip bekanta sig med den igår. Emmie hade ridit lektion på Vittra och vi skulle hjälpas åt lite med Chip för att jag skulle kunna visa vad vi jobbat med under veckan. Som moraliskt stöd tog vi med Mysan upp på banan. Mysan har gått med Chip nu ett tag som sällskap och det är tryggt för honom att ha med en häst han känner när han ska göra något helt nytt, samtidigt som hästar lär sig bra av att se och härma varandra, precis som vi människor ;) Chip är aldrig löshoppad innan och har visar obehag bara över att gå förbi eller över bommar på marken så detta var väldigt nytt för honom, men gick över förväntan. Målet med passet var först att bara kunna ta sig igenom banan, först med ledare sedan själv. Han klarade det mycket bra och vi kunde i slutet lägga upp ett litet litet kryss som han också tog sig över i trav och galopp utan några problem. Han fick beröm och godsaker varje gång han travat igenom så det var en positiv upplevelse för honom.

Planen för nästa vecka är att börja vänja honom vid sadel igen, börja introducera lite styrhjälper genom att koppla tyglar i grimman och tränset tillsammans och att jag går vid hans sida och styr och stannar/sätter igång. Jag kommer också att börja vänja honom vid det som förbereder uppsittning, t.ex. att jag skuttar lite försiktigt brevid honom, drar i stiglädren och från en pall lutar mig över hans rygg. Det är bättre att börja tidigt med dessa saker men bara göra lite åt gången, och berömma mycket, än att vänta och göra mycket på en gång senare. Det handlar ju om att vänja honom och få honom att göra possitiva associationer.

Nu ska jag vara ledig i flera dagar framåt, känns ovant och jätteskönt på samma gång. Mina egna hästar har vilat hela veckan så de ska jag umgås lite med och så ska jag ta Chip och Prins några gånger med såklart. Prins har jobbat i stort sett varje dag under en längre period och blir bara finare och finare i ridningen, lugnare och mer avslappnad med mig och min ridning. Igår nöjde vi oss därför med att pyssla lite extra, tvätta honom med schampo och sen longerade jag i bara grimman ute på åkern för att han skulle få jogga runt lite och torka till innan täcket åkte på. Det tyckte han var skoj och mysigt.

Vill nu önska er alla en riktigt fin midsommar och kom ihåg att vara glada för det ni har och vara rädda om varandra. Man kan aldrig ta något för givet och saker kan ändras så plötsligt, så ta väl hand om de ni har och älskar!

Söndagen den 17e juni

Ännu en natt på jobbet. Efter några timmars sömn drar sommarens första ridläger igång. Ska bli jättekul. Börjar med ett träningsläger, de flesta är elever till mig sedan länge, några är nya, en del har egna ponnyer med och några lånar av mig.

Har höga förväntningar inför veckan som kommer. När fyra dagars läger är över väntar två nätter på jobbet och sen är det midsommar, är helt ledig i några dagar, oj vad skönt!

Idag har vi varit i Mörrum och tävlat, det gick över förväntan. Vi var i tid, vi hade allt med oss och allt rullade på bra. Tabina och Rialto var felfria och 90 cm och Zorro hade bara ett riv, han gick betydligt stadigare vägar än förra helgen och mer lagom fart, inga försök att springa åt sidan denna gången.  Sen startade jag 1 m med Rialto och han började jättefint, bra rytm och fina språng med god marginal. Men sen rev han nr fem, en oxer och efter det trillade både nr sex och nr sju så 12 fel totalt med ändå en rätt fin runda. Vi är väl ihoptajmade i hoppningen nu, han är inte den som hoppar bäst av mina hästar men vi känner varandra väl och han är den som känns enklast att hoppa med, går väldigt stadigt och är lätt att reglera på alla håll. Och han hoppar faktiskt bättre och bättre!

Sen stannade vi kvar resten av tävlingsdagen för att se Sofie och Melvin i sista klassen, blev många timmar och jag hann med både dubbel lunch och dubbel fika så det var trivsamt ;)

Många olika ridstilar och tekniker hinner man beskåda under en tävlingsdag. Man ska inte vara dömmande, egentligen, men HU vad en del rider illa! Det är sannerligen inte lätt att vara häst alla gånger. Tror det är därför jag tycker det är lite otäckt med hoppning ibland, för att man ser så mycket hoppning där det går så vilt till, hästar som rusar och ryttare som rider runt i halvt sken med både gasen och bromsen i hela tiden. Inte undra på att hästarna ser så skärrade ut.

Utan att ens vilja kalla mig hoppryttare över huvudtaget så förespråkar jag ändå det som vi tränar på våra träningar, det man skulle kunna kalla "amerikansk hoppstil", där man försöker göra allt så enkelt som möjligt, underlätta för hästen och hålla sig ur vägen så att den kan göra sitt jobb. Förenkla ridningen, använda så få hjälper som möjligt och åt gången, att låta hästen hitta sin egen balans och bärighet och stå i lätt sits i stort sett hela tiden för att lämna hästen rygg i fred. Så som vi har tränat för Mats Silfver och nu Trevor i några år, ger hästar som tycker om att hoppa, som får bra självförtroende och lär sig lösa många situationer själva. Det är egentligen väldigt simpelt att hoppa lätta klasser om man har en bra grund. Man behöver en rytmisk grundgalopp, en skaplig förmåga att se avstånd när man kommer in utifrån på ett hinder och så kunna stega och se distanser mellan hinder, veta hur stor galopp man ska komma in med för att distansen mellan ska leda en till rätt avsprång på nästa hinder. Tja, det låter simpelt iallafall, men är visst lite knepigare att få till i verkligheten ;)

Nu i veckan kan mina hästar med gott samvete få ta det lite lugnare, har inga fler träningar eller tävlingar inplanerade på några veckor. De kan få njuta av sitt bete och nöja sig med lätta pass och skogsturer.

Felix har däremot inte gjort sig förtjänt av någon vila. Ska jobba vidare med honom om tiden räcker till i veckan, jobba grundlydnad från marken och träna uppsittning, förhoppningsvis kunna rida som vanligt snart igen. Tror att jag ska lägga på honom min westernsadel. Den är ju större och klumpigare än en vanlig, bör kunna hjälpa honom att komma över sin fobi för gjorden eller stigbygeln när man sitter upp eller vad än det må vara. Den ligger mycket stadigt och man kan träna uppsittning med långa läder och hålla i hornet samtidigt. Har tagit till det knepet förr med gott resultat.

Prins, chip och även vigdis ska få sig några pass de med. Har spekulant på Prins på onsdag, kanske är det hans blivande matte, vi får se.

Ja, den som lever få se.

Rui och Tabina juni 2012

Fredagen den 15e juni

God morgon

Sitter på jobbet kl halv fem på morgonen och smuttar på energidryck, försöker samla ihop krafter till att göra klart mina sista sysslor. Vädergubben lovar fint väder, dagens största utmaning blir att ta sig upp i anständig tid. När jag inte jobbar fler nätter på rad så brukar jag vilja stiga upp redan efter ett par tre timmar så att jag får lite gjort och sen kan somna kvällen som kommer, det är dock lättar sagt än gjort. Kan känna mig ganska pigg och klar i huvudet när jag hoppar i säng men kroppen luras, den går redan på reserven och sen efter några timmars sömn är hela systemet som avstängt, nästan helt omöjligt att ta sig ur sängen. Får be Rui dra upp mig och hälla i mig en kopp starkt kaffe..

Vi ska till Tingsryd idag, lämna Melizza till familjen Klement och hämta hem lille Texas. Kanske får Pelle följa med som ressällskap, är nyttigt för honom både att träna på lastning och att resa, och så slipper Melizza åka så långt själv. Blir mycket nytt för henne nu de kommande dagarna men hon kommer att få det SÅ bra och det ska bli kul att kunna följa hennes utveckling på detta sättet.

Sen går resten av eftermiddagen/ kvällen åt att förbereda allt inför morgondagens tävling. Förra helgen var det pay and jump men nu är det riktigt. Nu ska nummerlappen på och kavajen fram. Mörrumshoppet är en lokaltävling på gräsbanan i Mörrum varje sommar. Jag var med där på Macke för en väldigt massa år sedan, min store prick och jag hoppade felfritt 90 + 1 meter minns jag, var nog mindre feg på den tiden. Fast jag är inte så nervös inför själva hoppningen nu heller, måste bara få allt det praktiska att stämma. Ska hoppa första klassen med både zorro, Rialto och Tabina så det blir lite tight med tiden mellan starterna. Ska bli väldigt kul samtidigt och det är på tiden att jag kommer ut och får träna på att tävla lite!

Bilden är från förra lördagen när Zorro for omkring på banan med glimten i ögat. Han blev lite snabb, och väldigt svår att styra. Ja, glad och uppspelt helt enkelt =) Men han är så fin min Zorro och jag  är SÅ glad i honom. Blir så stolt över att få rida in på banan på hans rygg, i mina ögon är han verkligen en av världens vackraste hästar!

Veckan, ja alla de senaste veckorna, har gått galet fort, så efter helgens tävling får mina pållar tagga ner lite och nöja sig med motionsridningen ett tag. Första träningslägret börjar på söndag och så har jag ju Prince som ska tränas fortfarande och nykomlingen Chip som ska hanteras och ridas in. Chip är en jättefin femårig ponny som trots sin ålder är väldigt lite hanterad. Han är känslig i typen och rätt försiktig med nya saker, och för en ohanterad ponny är ju allt mer eller mindre nytt ;)

Gårdagens pass med Chip gick mest ut på att träna beröring. Med en unghäst är inte träningspasset koncentrerat till ridbanan utan börjar i den stund man hämtar den i hagen. Vissa dagar tränar vi inte på banan alls utan nöjer oss med att träna kommunikation och förtroende på väg till stallet, på uppbindningsplatsen eller i boxen. Igår var vi på banan och gjorde lite ledövningar vilket han är väldigt lyhörd för. Han hade svårt att gå förbi hinder och över en serie med bommar, kände sig trängd och ville skynda sig. Då stannar vi ofta, jag ber honom sänka huvudet, tänka en stund och kliar/klappar honom tills jag ser att han slappnar av, sen fortsätter vi. Det är viktigt att se att hästen gör så, för en spännd och stressad häst lär sig väldigt dåligt. Hästar kommer ihåg känslor väldigt väl så även om du t.ex. lyckas förmå en häst att gå förbi en läskig sak flera gånger, men hästen känner sig rädd och stressad när den gör det, så är det just de känslorna hästen fortsätter att förknippa med saken nästa gång. Det är därför många gånger man kan höra uttalanden i stil med "dumma häst, han har ju gått förbi den saken hundratals gånger men är fortfarande lika rädd!" Ja, han har helt enkelt tränat sig på att vara rädd.

Igår tränade jag beröring först bara med handen. Hade en svart vante på mig som Chip tyckte var lurig, fast när han tillät sig att känna efter så var det väldigt skönt att bli kliad i pannan med just den vanten. Jag tar för vana att ha hanskar på när jag hanterar unghästar, och även hjälm. Brännskador i händerna för att hästen plötsligt slitit till i longerlinan har man ont av i flera dagar och huvudet ska man alltid vara rädd om ifall man har något att vara rädd om ;) Sen var det longerpisken som var ruskigt otäck. Försökte röra han bara med skaftet med blandat resultat. Han fort först iväg baklänges över hela banan för att komma undan. Jag följer då bara lugnt efter och fortsätter att sträcka fram pisken mot hans bog. I det ögonblick han till slut stannar och låter sig röras, så får han mycket beröm och jag tar bort den igen. Här gör många fel och tar bort pisken, eller vilket föremål det än må vara, så fort hästen visar rädsla och flyr. Gör man så, så kan man säga att man bekräftar för hästen att det var något otäckt och omedvetet belönar den för att den flyr. Hästen upplever det som att den tjänar på att ta till flykten, och befäster man det så hamnar man lätt i farliga situationer längre fram i träningen. JAG, som ska vara hans tränare i denna relationen, vet ju till hundra procent att piskskaftet är helt ofarligt och detta måste jag förmedla så tydligt jag kan, och även låta honom upptäcka. Ganska enkelt egentligen, belöna korrekt betéende, ignorera felaktigt betéende. Det är svårt att säga hur lång tid det tar att göra en trygg ridponny av en häst som Chip, tar ju betydligt längre tid än med en häst/ponny som varit hanterad och förberedd sen den var liten. Men som tur är har Chip en förstående ägare som är beredd att ge honom extra tid och han är både klok och nyfiken så jag tror inte det kommer bli några större problem när vi bara lär känna varandra och han kommer in i de rutiner som det innebär att vara en "tamhäst".

På tal om tamhäst så verkar ju mina vackre Felix ha övergett den rollen och konverterat till vildhäst ett slag. De senaste två gångerna jag försökt rida honom har jag bara hunnit sätta foten i stigbygeln så har han kastat sig iväg och bockat över hela ridbanan, andra gången fast Rui höll i honom (läs försökte hålla i honom) Bocksprången var av den kaliber att jag orimligtvis hade suttit kvar även om jag hunnit klamra mig upp. Lite tid för eftertanke alltså, mycket eftertanke. Låg närapå sömnlös några nätter och grubblade på detta men känner mig mindre bekymrad nu. Vi får ge honom lite tid igen att repetera grundläggande saker som att stå still, vara avslappnad och tillåta att vi hänger på honom. Man skulle kunna chansa och smita runt problemet genom att låta någon lyfta upp en, eller prova hoppa på från pall, och sen hoppas på det bästa när man väl kommit upp, men det känns som en bättre idé att repetera uppsittning igen. Tid, tålamod och beröm.. Grubblandet handlade bl.a. om vilken typ av hästtränare jag är och vill vara, vilka som är mina starka sidor och mindre starka sidor. Jag är inte landets skickligaste på att sitta kvar på bockande hästar, därmed inte sagt att jag är dålig heller. Dock är det mer min starka sida att lösa problem på ett sätt som gör att hästarna oftast inte sticker iväg och bockar när man sitter upp, varken av rädsla eller ovilja att sammarbeta. Så det är ganska självklart att det är den vägen vi får vandra nu, oavsett vad som blev fel så måste vi ställa det till rätta igen. Men vi har ingen tidspress så det är skönt, vi longerar, tomkör och tränar lite fot i stigbygeln tills vidare så tror jag det ger sig snart. Längtar upp på hans rygg igen!

Nähä, nu verkar enegidrycken ha gjort lite nytta, hjärnan går iallafall på halvvarv igen så nu ska jag ta tag i morgonbestyren så att jag får köra hem sen.

Hej hopp
!
Zorro i Mörrum, juni 2012

Måndagen den 11e juni

"Lille häst, lille häst vilka skutt du tar, sitter svans, sitter svans, sitter svansen ändå ändå kvar?"

Nu rör saker och ting på sig, allt rullar på med både framgångar och motgångar, mest framgångar tack och lov.

Bilden är från i lördags när vi var på Pay and jump i Mörrum. Rialto gick sin första 1 m och klarade det fint =)

Torsdagen den 31e maj

Hej hopp!

Årets vackraste tid är här, alla hästar betar numera gröngräs och är lyckliga.

Tabina har blivit rund och fin och hennes päls glänser som koppar.

Förra helgen var vi i Hässleholm på kurs för Paulo. Jag hade med mig Rialto och Zorro första dagen och sen Rialto och Tabina andra dagen.

Rialto var heeelt strålande båda dagarna, pigg och känslig, smidig i kroppen och laddad på ett bra sätt. Vi red byten och tränade övergångar trav- piaff -trav. Helt fantastiskt =) Paulo var mycket nöjd med oss, han log och sa att fortsätter vi såhär så rider vi snart Grand Prix...

Zorro var med bra. Har inte ridit honom så mycket på senaste tiden, har inte hunnit och så tappade han ett par skor som fick vänta tills Rui kom. Vi tog det lugnt med honom och jobbade med grunden, att han ska lyssna för bromsen utan att hamna i handen, stäcka ut halsen bättre och komma upp med ryggen, följa med på böja spår utan att glida ur ramen kan man säga. Zorro som är mästarnas mästare på att hänga och kränga hit och dit. Han jobbade på bra och kändes fin. Det var varmt i ridhuset och vi blev totalt genomsvettiga.

För Tabinas del var det första dressyrträningen och Paulo, som tyckte hon var svag och omusklad, såg helt förvånad ut när jag berättade hur smal hon varit. "Händer det verkligen här i Sverige att folk låter sina hästar bli magra?" undrade han. Verkade som att Tabina växte i hans ögon under träningen, framförallt eftersom hon var så positiv och arbetsvillig tyckte han. Vi jobbade nästan bara på dubbla spår, öppna och förvänd öppna på volter i skritt och trav, där jag fick be henne att ta i bakifrån samtidigt som jag tog förhållningar framtill, för att via ryggen be henne ta mer vikt baktill. Det kommer att ta tid menade han, men hon måste bli smidigare och lära sig lägga vikt bak och komma upp fram.

Det var intressant att höra hur han föreslog att jag lägger upp hennes träning. Tror på en kombination mellan den typen av gymnastiserande och samlande arbete, blandat med arbetet i den lätta sitsen över cavaletti och små hinder, och såklart ut i terrängen för att träna kondition och grundstyrka. Men det har hänt så mycket redan på kort tid så jag är väldigt positiv. Och TUSAN vilken fin häst vi kommer att ha med tiden. Rui har ridit henne nu sen han kom och verkar förtjust han med såklart.

Imorgon väntar en efterlängtad helgkurs för Mats Silfver i Mörrum igen. Rui ska rida Tabina och Parlino, som anlände igår för att tillbringa sommaren hos oss. Jag ska försöka få med Rialto och Zorro alla tre dagarna. Mats är den tränare som förstår Zorro bäst och det ger alltid positiv inspiration när vi tränar för honom.

För två helger sen red jag Rialto sista omgången i allsvenskan i Jämjö, bilden nedan är därifrån. Rialto var i fin form men vi hade några större missar i programmet. Trots dessa hamnade vi iallafall på 57 % så det har gått mycket framåt under våren. Jag hade glömt min kavaj med och red rätt slarviga vägar, så lite skärpning där så kan det bli ännu bättre. Hoppas kunna jobba på bra nu i sommar så att vi kan nå nya mål även på tävlingsbanan till hösten, hoppas kunna starta en LA redan i början av hösten och sen får vi se...

Felix har visat mig hur han kan bocka, som en blixt från klar himmel typ. Skulle rida en kväll på åkern hemma och satt upp som vanligt, hann bara precis ta stigbyglarna och skulle börja skritta så fick han världens sadeltvång och bockade rakt fram med huvudet mellan frambenen och raka ben, fem-sex språng framåt, en spinn och sen tillbaka, stannade spänd som en fiolsträng. Fick sitta och longera och han var ordentligt spänd och skuttig en bra stund även då. Märkligt. Om han nu är känslig för sadel och/eller gjord, varför har han dolt det så bra all denna tiden? Där fick jag lite att fundera på ja. Kunde iallafall sitta upp och rida efter ett tag och han bockade inte mer men han var sig inte lik. Han är väldigt lång i fötterna med och skorna är slitna så han hade dåligt fäste i gräset. Har inte ridit honom fler gånger sen dess, vi måste ordna med hans skor först. Sen är det förhoppningsvis bara att jobba på som vanligt, men vara lite extra observant.

Imorgon ska Guzzi besiktigas för försäljning. Håller tummarna och är väldigt glad över att ha hittat så trevliga spekulanter, tror de kommer att passa perfekt ihop och att han kommer få det väldigt bra. Samtidigt är jag lite ledsen för Annas skull, vet hur ledsen hon är över att sälja honom. Ja.. blandade känslor.

Tack till Frida som tagit så vackra bilder på saluhästarna, guld värt =) Kolla in Fridas blog för mer vackra bilder och mycket skoj att läsa speakinghorse.wordpress.com

På återséende,  Au révoir
Rialto och jag i Jämjö maj 2012

Lördagen den 19e maj

Hej på er!

Kristihimmelsfärdshelgen är en långhelg för de flesta som har vanliga jobb, för min del kan det kvitta. I torsdags kväll höll jag ridlektioner som vanligt och det kan ha varit ett av de sämsta väder någonsin. Barnen red teknikbana och det stormade och haglade om vartannat. Dock livade det upp stämningen en hel del att deras tävlingsinstinkt vaknade och de försökte rida både väl och fort. Speciellt Amanda och Lordi fick upp en rasande fart, han kan Lordi men rätt ryttare på... Banan innehöll bl.a. "treklövern", en bro, ett hoppehinder och en labyrint. 

Funderar på att ordna en tävling under försommaren för mina elever, och andra med såklart, där man kan både hoppa vanlig hinderbana och rida teknikbana. Är nyttigt att prova på hur det är att tävla och som alltid kul att göra saker tillsammans. Får klura vidare på det..

Idag har jag varit ute på tur. Anna Strömberg ordnade en trevlig långritt med övernattning torsdag till fredag och mamma har varit där med Blida. Själv är jag ju mest ute efter det trevliga umgänget och all god mat, ridning får jag min beskärda del av ändå ;) Eftersom jag höll lektioner igår kväll nöjde jag mig med att komma lagom till kvällsmaten. Jag sov inte heller över eftersom jag har en del pyssel med träningshästarna hemma både kväll och morgon. Imorse tog jag pappas islänning Gandur i släpet och åkte till norra Väghult för att äta lyxig frukost med de andra sen bar det av på tur.

Jag har provsuttit Gandur en gång innan, annars är det bara pappa som ridit honom sen han red in honom i höstas. Det gick alldeles förträffligt och Gandur är en väldigt trevlig liten ridhäst; stark och kompakt, pigg och framåt men ändå väldigt känslig och lyhörd. Så vi hade jättetrevligt, vädret var vackert och naturen visade sig med från sin allra vackraste sida med nyutslagna bokar och äppelträd i blomning. Man förstår enkelt varför Blekinge kallas för "Sveriges trädgård" och här uppe på småländska gränsen där vi bor blandas ängar och åkrar med granskog, stenmurar, sjöar och små röda stugor. Att uppleva detta en solig maj-dag, i glatt sällskap och på ryggen av en pigg häst, det är helt fantastiskt!! Vi red från norra Väghult mot Kåraboda, genom Betlehemsdalen mot Björkefall och över till Brännarebygden, där jag och Gandur fick skrämma iväg en flock tjurar och kor för att övriga skulle våga ta sig förbi. Så kom den efterlängtade lunchen vid en sjö, hembakt smörgåstårta. Jag och Gandur nöjde oss gott där och fick skjuts hem av pappa Thomas =)

Hemma tog jag tag i dagens resterande jobb. Red Rialto ett dressyrpass på bana för att känna av formen inför söndagens tävling. Kan ha varit ett av våra bättre pass om man ser det är tävlingsperspektiv. Fick till en rund och bra form med fin kontakt, även i galoppen börjar det kännas stadigare och jag har försökt jobba bort att vänsterfattningarna blir på dubbla spår som jag fått kritik för, samt att han blir hög i nacken. Det har blivit mycket bättre. Jag har också tränar några gånger på att rida med små sporrar. Har aldrig behövs ha det hemma på honom eftersom han i regel är pigg och väldigt lyhörd för skänkeln. På tävling är det dock mer regel än undantag att rida med sporrar, även om det är tillåtet att starta utan på så låg nivå som vi rider nu. Dock har vi råkat ut för flera gånger på tävling i år att Rialto faktiskt inte alls varit vidare pigg och då inte längre svarar så fint på skänkeln och den energi jag försöker förmedla, som han gör hemma på träning. När jag ska in på banan måste jag ju också lägga ifrån mig spöet som jag alltid rider med till vardags, och har då plötsligt ingen som helst förstärkning att ta till. Att bara rida med sporrar på tävling är inte heller något bra alternativ, behöver rida med dem lite hemma för att det ska kännas vant och för att få rätt sorts respons, att han verkligen tänker framåt och inte bara spänner sig och blir trippig om jag rör honom med sporren.

Vet att många är emot att rida med både spö och sporrar så jag vill gärna förklara hur jag ser på dessa konstgjorda hjälpmedel. Jag är en "spöälskare" och rider nästan alla hästar alltid med ett dressyrspö i handen. Lever efter mottot "One should always be armed", ungefär -man ska alltid vara beväpnad. Under min tid som turistguide på Azorerna var den långa dressyrpisken mitt hjälpmedel för att såväl mana på hästen som att stoppa upp pigga hästar bakifrån, peka och visa saker, föra undan lågt hängande trädgrenar och fösa undan lösgående kor =)

Vid dressyrträning är det min "förlängda arm" eller skänkel kanske, jag kan nå hästen med precision nästan var jag vill. Jag förbereder alltid mina träningshästar från marken genom att vänja dem vid beröring av pisken, målet är att de ska respektera den och tåla den lika väl som att jag rör dem med handen. Jag lär dem att svara framåt men också uppbromsande, flytta sig i sidled antingen hela kroppen eller framdel för sig och bakdel för sig. Detta kan jag sen ta med mig upp på ryggen och pisken är ett ovärderligt hjälpmedel när jag lär dem flytta sig undan för skänlarna som i en skänkelvikning eller öppna. På den redan skolade hästen finns den där för att skapa mer precision, jag kan skapa energi framåt, uppåt, i sidled eller be hästen att "sätta sig" lite mer när jag samlar den. Jag är en "lat" ryttare som vill att mina ridhästar går fram och undan för minsta möjliga hjälp och pisken är min "motivationspinne" om man ska uttrycka det fint. Hästen svarar för ett minimalt skänkeltryck eftersom de vet att det finns en förstärkning i beredskap, alltså att det kommer en liten klatch med spöet om de inte direkt svarar för skänkelns lätta tryck. Detta kan låta hårt kanske, men det ger en ridning där jag inte behöver sitta och nöta med skänklarna hela tiden vilket i förlängningen ger trevligare ridning och man får "mer gjort". Det finns dagar då jag nöjer mig med att lufsa i skogen eller bara åka runt och mysa, men dressyr tränar jag för att gymnastisera mina hästar och få dem lyhörda för små hjälper, då vill jag ha ett effektivt träningspass med mesta möjliga respons från hästens sida. DEN ska bli smidig och stark av min ridning, det är inte jag som ska få starkare ben och armar. 

Att använda pisken i bestraffande syfte är ovanligt, jag bestraffar sällan på något sätt faktiskt. Jag använder min pisk som alla andra hjälper, först bara som en lätt fingervisning sen hårdare om hästen nonchalerar den. När jag gör ledövningar kan jag ibland behöver knacka till hästen i pannan med piskens hårda ändå ifall hästen inte respekterar mitt kroppsspåk och till exempel tränger sig över och förbi mig. När jag lär ut ledövningar låter jag ofta eleverna prova att knacka på sitt eget näsben för att bli varse om hur hårt man kan eller behöver knacka för att det ska kännas men ändå inte gör så farligt ont. Sen är ju hästar olika hårda och olika känsliga, så man får anpassa sig där efter. Bestraffning betyder för mig att direkt efter en oönskad handling från hästens sida utsätta den för ett såpass otrevligt obehag att den tänker sig för nästa gång och inte beter sig på samma sätt. Har man förberett en häst väl från marken innan man rider in den är det faktiskt väldigt ovanligt att man behöver bestraffa något som hästen gör medan man rider. Att använda bestraffning för att hästen svarar fel på en fråga är helt förkastligt. Hästen svarar som den gissar, eller som den upplever är mest lönsamt. Svarar den fel behöver vi alltså omformulera frågan, alternativt bättre motivera rätt svar. Att bestraffa ett felaktigt svar kan göra hästen rädd för att gissa igen och kommer man dit hän i träningen att hästen inte längre vågar gissa, då är man riktigt illa ute.. Så, för att återkomma till ämnet, jag rider inte med spö för att kunna straffa hästen om den är dum, men för att kunna vara tydligare i min hjälpgivning och för att säkerställa att jag får snabb respons på små och lätta hjälper. Nu får man ju då inte rida med spö på dressyrtävling och därför är sporrar det näst bästa alternativet att förstärka skänkeln. Det man tyvärr ofta ser är att sporrarna slutar vara en förstärkning och istället tar skänkels jobb, att hästen inte längre går fram för skänkeln utan bara för sporren. Då har man gjort sin häst okänslig för skänkeln istället för tvärt om, mycket tråkigt men ganska vanligt tror jag. En ren ryttarmiss, bristande förståelse för hur hästen lär sig eller bara bristande timing. It's not easy, just simple.

Sen red jag Guzzi med dressyrsadel för första gången. Longerade först på en liten volt med tyglarna fästa under sadelkåporna. Det tränset har långa tyglar och fästa på detta sättet blir de som lösa inspänningstyglar. Som ni nog vet är jag inte förtjust i inspänningstyglar för att få hästen att korta upp sin hals eller kröka på nacken, speciellt inte på en häst som Guzzi som redan har lite kort hals ;) Men på detta sättet hjälper de till att rama in honom, de begränsar lite hur fritt han kan röra sitt huvud hit och dit vilket på ett ganska mjukt sätt motiverar honom till att koncentrera sig och samtidigt vänja sig vid en lite rundare form och jämnare kontakt med bettet. Jag jobbar inga långa stunder på detta viset för det är ganska jobbigt för en unghäst. Sen red jag ett lugnt pass med mest skritt och lite trav samt några varv galopp åt båda hållen. Jag har börjat introducera den enklaste formen av uppsuttet sidvärtsarbete för honom, den förvända öpnnan, eller skänkelvikning med näsan i vinkel mot staketet. Han förstår det mycket bra och att vi jobbat mycket med att flytta från marken gör att han rent kroppsligt inte har några som helst problem med att utföra det. Så detta kommer han att lära sig fort och sen kan vi försiktigt bygga vidare med att flytta utan staket i olika varianter samt be om några steg även i trav ibland. Guzzi är förresten väldigt välbalanserad och kan trots att han inte är så mycket arbetad, galoppera på en 10 metersvolt när man longerar honom!

Halle som jobbat i stort sett varje dag denna veckan fick ledigt och jag avslutade dagen med att ta en lugn skritttur på vackra Prins som kom igår. Vi ska göra ett nytt försök att sälja honom och det är verkligen en otroligt vacker och ståtlig häst. Och snäll. Känner mig som en liten myra uppe på hans rygg, men det är en vanesak såklart.

Sinead har suttit på Isanne några gånger nu och idag skrittat några steg för första gången. Hon har också tagit ännu en match med Julius som har fullt upp med att vara hingst och skrika och gapa. Men han är lättlärd och de korta stunder han kan bemöda sig med att lyssna på Sinead så går det väldigt bra. Idag hade han sadel för första gången och det bekom honom över huvudtaget inte alls.

Rui har inte kommit, hans hitresa blev fördröjd p.g.a. att han måste ha tag i ett papper från deras skattemyndighet för att rätta till något som blivit fel, och i landet där ingeting tycks fungera så är det inte gjort i en handvändning. Jo jag är lite bitter som ni hör, hade glatt mig så åt att han skulle komma och så får jag vänta en vecka till. Den som väntar på något gott säger man visst. Ja den blir fattig, för nu fick jag ringa Mats som kommer och skor Rialto och Tabina åt mig imorgon.

Men annars är allt bra och det positiva med att han inte kommit är att jag själv kan ta med Tabina och hoppa henne för Trevor på tisdag ;)

Nu har jag också fördrivit halva min jobbenatt och har sen en ledig innan två nya väntar. Och så rullar dagarna på...



Gandur på lunchpaus i Brännarebygden

Söndagen den 13e maj

Hej på Er

Ännu en helg över på ett kick.

Melvin skötte sig utmärkt ännu en gång på tävlingen i Frosta i fredags. Jag klarade att hålla mig vaken och vi hade kul, går inte att ha så mycket annat i sällskap med Sofie och Frida och med en häst som hoppar strålande. Jag gillar särskilt när de säger "Ägare och uppfödare är Frida Stensson". Trevor var där med några unghästar med, kul att se honom rida, ja kul att se honom överhvudtaget. På tisdag kommer han till Mörrum och håller träning för oss igen, vi har haft ett längre uppehåll då Trevor varit utomlands och tävlat i vinter.

Jag hoppas att Rui kommer denna veckan för både Zorro och Tabina har trampat av sig en varsin sko. Jag kan rida dem på gräs om jag tar det lugnt förstås. I fredags eftermiddag red jag och Sinead borta på åkern med backarna. Gillar att rida där för det är skönt att komma bort från ridbanans damm och staket. Hästarna får en helt annan bjudning och det går att variera träningen mer. Jobbar i intervaller med klättring upp och ner, skrittarbete på volter och bågar och sidvärtsrörelser runt stenar samt joggar dem i trav och galopp på en jättestor volt runt kullen, där det ibland lutar svagt uppför och ibland svagt nerför. Är jättebra arbete för hela deras kropp och man märker att de blir trötta rätt fort samtidigt som de har kul! Felix som aldrig jobbat där innan skötte sig med bra, laddad i början och nästan lite busig men desto tröttare på vägen hem =)

Igår hjälptes vi åt att flytta hästar, det ösregnade på vanlig manér.. Lastade och körde i Julius, Sachs, Gaedingur och Piltur ner till mina föräldrar och körde istället hem till mig Zorro, Rialto, Tabina och Felix. Är bra att ta tillfället att lasta och köra dem på släp även om det är gångavstånd. Unghästarna behöver vänja sig vid att lasta och åka och då är det ju perfekt med en så kort distans och att de får komma på nytt bete så de förknippar resan med något kul och spännande. Vi har alltid kört våra unghästar mellan olika beten och det är sällan några problem att lasta dem. Gick bra att lasta Felix med, tog kanske fem minuter och han gjorde såklart en liten "scen" med att frusta och blåsa och intala sig att detta var hemsk farligt, men gick strax på efter lite övertalning och fick resvant sällskap av Tabina. När vi hämtade honom i Ängelholm i höstas så tog det betydligt längre fast vi var både jag, Angelica, Rui och hans förra ägare som hjälptes åt, kul att det går framåt.

Idag har jag och Julia ridit på Pelle och Vigdis i skogen, längsta rundan med Vigdis hittills och det går jättebra. Hon är pigg och framåt och går gärna i täten. Innan frustade hon bara sista biten hemåt men nu slappnar hon av och börja frusta bara efter en liten bit, länger ut halsen och kliver glatt på. Idag gjorde jag för första gången lite igångsättningar till trav/tölt och det klarade hon galant. Vi red även genom ganska kuperad terräng i skogen och hon är bekväm med att bära mig både uppför och nerför och över stock och sten, duktiga Vigdis =)

Nu är alla hästarna mer eller mindre på grönbete. Ponnyerna går uppe hos Emma, lite pyssel med att plocka dem hem och dit för lektionerna med det är det SÅ värt, både att slippa fodra dem men framförallt att se dem så lyckliga. Nova och Karat är kvar hemma i en hage med mindre gräs så att det inte ska bli sjuka, Nova behöver också bra staket för hon rymmer så lätt. Pelle går på "skogsbete" hemma hos mig tillsammans med Vigdis, där är mycket att äta men inte det kraftiga gräset som lätt ger fång. Håller lite extra koll så han inte blir varm i fötterna eller styv i nacken (fångvarning) men så här långt mår han bra och börjar se riktigt fin ut i kroppen och pälsen. Han får ett mineraltillskott som heter Glucogard som hjälper hästar med fång och EMS att ta hand om sockret i gräset, den stora boven vid fång och övervikt. Ska ge det till Nova och Karat också så kanske de med kan äta gräs nu i sommar men det gäller att vara riktigt försiktig.

Ridit ut ikväll med mamma och pappa. Red på Guzzi, han var väldigt pigg och glad men uppförde sig bra, även när Gandur bockade med pappa i galoppen så höll sig Guzzi i skinnet. Det var en kall och klar vårkväll så alla tre hästarna var pigga och laddade. Härligt!

Nu är det dags att hoppa i säng. Imorgon är det måndag och en ny vecka tar fart. Det är bra fart på allt vid denna årstiden. Mycket skoj att se fram emot nu framöver =D
Melvin och Sofie i Frosta maj 2012

Torsdagen den 10e maj

Hej hopp!

En ovanligt arbetssam natt på jobbet går mot sitt slut och det är sedan länge ljust ute. Det är stor skillnad på att jobba natt på sommarhalvåret jämfört med vinterhalvåret, ljuset gör det enklare.

Det har äntligen regnat lite inatt. Ja jag säger äntligen för jag är en "nörd" som tänker på att hästarnas bete måste växa. Allt stannar av om det inte kommer regn, det är alldeles för torrt i marken. Hade hoppats kunna släppa fler hästar på bete denna veckan men jag vet inte om det går. Vill inte släppa för tidigt, dels för att de behöver kunna äta ordentligt inte bara för att hålla sin vikt utan några av dem behöver dessutom gå upp i vikt. Sen är det ju också så att släpper man dem för tidigt så trampar de sönder en massa och betar ner gräset till rötterna så att det blir dålig återväxt och alltså mindre bete på åkern.

Jo, några av hästarna är lite i underhull och jag vill skriva några rader om det, inte direkt som ett försvarstal utan mer för att förklara min syn på det. Folk har nämligen väldigt spridd syn på vad som är "normalhull" på en häst eller ponny. Det är väldigt vanligt och tyvärr också accepterat med hästar som är för tjocka. Ser någon en häst som är lite tunn så pratas det och skvallras direkt, men att det vimlar av hästar som är för tjocka och många gånger rentav feta, det verkar allmänt accepterat =(

Utan att vara någon form av expert på hästens hälsa och utfodring, så vet jag betydligt mer än många andra, och jag är säker på att det är mycket mer skadligt att under lång tid hålla en häst något i överhull än att de någon period ibland är lite tunna. Foderrelaterade sjukdomar som EMS (insulinresistans likt diabetes typ 2 på människor) och fång har ökat lavinartat på senare år inte bara bland ponnyer utan även på stora hästar. Fång är en fruktansvärt smärtsam sjukdom som hästen far väldigt illa av och har den väl fått det en gång så löper den ständig risk att få det igen. Våra foderexperter på St Hippolyt menar att på att en häst som under lång tid tillåts vara fet, är det inte frågan "om" den kommer att få fång, utan "när".

En klassisk definition på en häst i lagom hull är att du ska kunna känna revbenen men inte se dem. Hästen ska se fin ut i sina muskler men den ska inte ha överflödigt fett på nacken eller runt svansroten. Musklerna ska vara mjuka och smidiga.

Vi har haft en del problem med vårt hösilage i vinter, vi har fått rensa bort stora mängder p.g.a. mögel. Vi har köpt av samma leverantör som tidigare år och han är traktens största och väldigt väletablerad, men har haft otur med den skörden. Min teori är att möglet i flera av balarna bidragit till att näringsvärdet sjunkit i även det som inte varit mögligt och som vi fodrat med, för några av hästarna har tappat i hull och muskelmassa under senare halvan av vintern. Det har också synts på deras hårrem att de inte varit i samma skick som de brukar. Jag har god koll på samtliga hästar och ponnyer, jag träffar dem minst tre gånger varje dag och både ser och rör dem. Jag vet precis vilka som är i gott hull och vilka som skulle behöva gå upp ett par kilon.

Dock är jag som sagt övertygad om att det är mer skadligt för en häst att vara för tjock än lite för smal och man måste också se till vilken form av arbete hästen förväntas utföra. En häst som rids sparsamt eller går lite barnlektioner ett par gånger i veckan behöver inte vara i toppskick muskulärt för att orka med sitt jobb utan problem. En tävlingshäst ställer givetvis helt andra krav.

En annan aspekt är att det är helt enligt naturens gång att hästar tappar lite i vikt i slutet av vintern. Grovfodret innehåller mindre näring och vintern tar på hästens krafter, speciellt om den går ute mycket som mina ponnyer tillåts göra. Detta är lika naturligt som att de är lite feta på sensommaren och början av hösten, då de samlar på sig inför vintern. Har man en ponny eller häst som ligger i riskzonen för att få fång så är det extra viktigt att de absolut inte är i för gott hull redan innan vårens gräs kommer, hellre lite i underkant så de har råd att lägga på sig lite. Vi har flera ponnyer i verksamheten som haft små eller stora problem med fång innan de kom till oss. Tilda hade fång till och från hos sin riktiga ägare och både Karat och Nova var så illa att deras förra ägare övervägde att avliva dem om inte jag tog dem. Pontus har aldrig haft fång men absolut legat i riskzonen med dåliga fötter som visat att han inte mått bra av för mycket gräs. Peppar, peppar så har INGEN av dessa haft något återfall i vår ägo och vi försöker hålla dem lagom i hull, hellre för tunna än för feta, motion och god hovvård.

Det är full fart i stallet om dagarna. Jag lägger mest krut på Rialtos träning såklart eftersom han är mest igång och den som tävlas nu i vår. Nästa helg ska vi till Jämjö och rida sista omgången av allsvenskan. Vi har haft en stadigt uppåtgående formkurva på poängen för varje tävling och jag hoppas det håller i sig. Jag rider också Tabina mycket, för att försöka få henne att bygga upp sin kropp igen och för att hon är förbaskat trevlig att rida, jag kan lära mig och få en bra ridkänsla från henne att ta med upp på de andra hästarna. Zorro och Felix rids mer sparsamt, några gånger i veckan. Trots det går det mycket framåt med Felix, han känns riktigt trygg att rida och lär sig mer och mer för varje pass, tacksam att jobba med!

Nu är också Elins ponny Halle på besök då de är utomlands några veckor. Så jag är ponny-passare samt att jag jobbar honom från marken för att hålla igång och gymnstisera honom. En riktigt liten piggelin är han, fin och lovande ungponny.

Igår var Rialtos syster på besök för andra gången. Jolly som är e. Robin Z är lik sin bror men ändå olik.. Hon ska ridas in nu och det kommer att gå som en dans. Hon är trygg med all hantering, lite bufflig men orädd på ett positivt sätt och lär sig kvickt.

Igår kom också en gammal vän tillbaka, snyggingen Moto Guzzi som vuxit till sig sen han var här på inridning förra sommaren. Jag ska försöka hitta ett nytt hem åt honom och det borde inte vara några problem till en häst som både är så trevlig och snygg som han!

På bilden ser ni lilla Tingeling när vi skulle ha miljöträning med unghästarna förra helgen. Träna med plast var inte det minsta farligt tyckte de och Tingeling var såklart tvungen att lägga sig på den =)

Nu ska jag återgå till mina sysslor, ha det gott!




Torsdagen den 3e maj

Det är Sixten på bilden, som vid ett modigt ögonblick matar "mormors" häst Blida. Både Blida och Gandur var så försiktigt när Sixten var inne hos dem, de är kloka djur. De tog inte ens gräset han sträckte fram, så han försökte stoppa in det i näsan på dem =)

Sitter inne och vilar en stund inför kvällen lektioner. Har varit en lika fantastisk skön dag ute som igår. Sol, klarblå himmel och så allt det härligt ljusgröna. Både Moa och Charlotte har praktiserat idag så vi hann med sju hästar innan lunch, det måste vara rekord. Först red jag Rialto på banan. Värmde upp med lite lösgörande övningar i skritt och sen travarbete på volter och skänkelvikningar samt en serie cavalettibommar. Jag använder bommarna både för att få honom att sträcka ut ordentligt och för att bygga styrka i hans kropp men det är även ett perfekt sätt för mig att träna på min position. Vi har lite längre avstånd mellan cavalettin än en del andra tränare, ca 5 fot. Så gör Trevor på våra träningar, och syftet är då som sagt för att hästarna verkligen ska länga och stretcham genom hela kroppen. Sen hoppade jag en enkel bana några gånger, ett färgglatt räcke på diagonalen, en vit bom med vattenmatta på en långsidan och en oxer på nästa. Hoppade ett par rundor på 1 meter och han var duktig. Känns stark jämfört med innan, får till bättre språng och river inte så ofta. Galoppen börjar bli fin och mer reglerbar också, är lättare att korta och länga honom när jag rider i hoppsadel än när vi rider dressyr och jag sitter tyngre på honom. Tror det är för att han verkligen måste "sätta" sig när han ska korta, komma upp med ryggen och bli lägre bak. Han kan inte bara galoppera sakta och lite struttigt som en del hästar har lätt för. Och det är ju bra, men krävs mycket styrka.

Sen har jag även hunnit med Felix, Zorro, Tabina, Vigdis, Pelle och Halle samt slagit dit en sko på Pelle som är helt bra efter sin hovböld igen. Efter lunch har jag och Moa stängslat lite, förbereder inför betessläpp.

Nu ska jag ut och hålla lektioner resten av kvällen, hej hopp!

Tisdagen den 1/5

Första maj välkommen, och välkommen du vackra vår med din grönska, ditt ljus och dina varma kvällar =)

Gräset växer så det knakar och lyckliga är de få som redan fått smaka det. Igår kväll öppnade jag för första gången så de stora hästarna kunde gå ner på ett stycke gräs. Det är lycka.

Tabina börjar bli rundare, kan nästan se för varje dag hur hon blir finare och finare. Sommarpälsen börjar komma och hon skiftar i vackert rödbrunt. Hon äter massor, får en blandning av betfor, irish mash och pre Alpin fetura med extra protein, plus musli och extra vitaminer.  Och så mycket hö hon bara orkar äta såklart. Det märks på energin när man rider också.. Är så glad i min nya häst, blir nästan förvånad varenda gång jag sitter upp hur fin hon är att rida och hur lätt hon har för sig, det bådar gott inför framtiden =)

Annars rullar det mesta på som vanligt, aldrig en lugn stund känns det som... Men solen ger energi, gäller att ta varje tillfälle att bara sitta ner en stund och njuta, ladda batterierna.

Mycket på gång som vanligt. Har just planerat in alla sommarens läget, ska bli kul. Sommaren är den bästa årstiden både att vara häst och hästägare.

På lördag ska vi till medvindsmässan i olofström och hålla ponnyriding, hoppas det blir lika populärt som förra året, och lika fint väder.

Nu snart hem från jobbet och sova några timmar. Sen ut i det vackra vårvädret, ska ut till kompersmåla och träna med Anette och hennes fina hästar. Sämre kan man ha det!
Mattes lilla nallebjörn

Lördagen 14/4

Att leka dressyrtävling..

Jag och Rialto tävlar i allsvenskan div III för Mörrum denna våren. Idag red i första omgången, i Bräkne-Hoby. Det är en lite märklig plats för framridningsbana lutar och det bor en gris-mamma med alla sina ungar precis intill =) Kan tänka att flera hade problem med det men jag tycker det gick skapligt, Rialto var nyfiken på griskultingarna men tyckte nog de luktade förskräckligt.

Vi var och tränade dressyr igår i Tingsryd för en trevlig och sympatisk dam som heter Lottie Matsson. Det gick ganska bra men jag fick inte så mycket instruktioner, fick mest rida runt efter eget huvud och så kom hon med glada tillrop och lite tips. Men det går mycket ut på att "sitta på ändan och rida på framåt, till en stadig hand. En stadig hand innebär att tygeln absolut inte får glappa, man får spänna den rätt ordentligt. Rialto tyckte den var lite för spänd, han gick emot handen flera gånger och stretade. Överlag gick han dock trevligt och Lottie tyckte jag red fint och positivt och att det mesta var bra. Mer muskler på pållen och att jag lär mig sitta ner på rumpan lite bättre önskade hon. Det önskar jag med =)

Så idag försökte jag sitta bra på rumpan och hålla en stadig kontakt. Men jag vet inte jag.. Hur viktigt är det med den där stadiga kontakten..? Jo det är viktigt för att få höga poäng, men annars då?

I den gamla klassiska tyska utbildningsskalan pratar man om elementen i följande ordning: Takt - Lösgjordhet -Kontakt. De kommer i precis den ordningen och de ger liksom varandra. Utan takt och balans kan inte hästen bli avspänd och lösgjord, lösgjordhet sitter lika mycket i hästens huvud som i dens muskler. Har ni tänkt på det, de flesta hästar kan böja sitt huvud bak och bita efter en fluga på sin rumpa, eller klia sig, samma häst kan sen upplevas som otroligt stel och knappt kunna böja eller ställa en centimeter till ena sidan under ridning. Inte kan väl då stelheten vara rent muskulär som man vill tro? Hur som helst, genom lösgjörande övningar kommer hästen tids nog fram till bettet och kontakt uppstår. Främst är det ytter tygel man är intresserad av att få hästen fram till för att genom denna kunna reglera tempo, form och riktning. Inner tygel ska på en välbalanserad häst kunna ges i nästan vilket ögonblick som helst, detta görs regelbundet som ett kvitto på att hästen är i balans och till ytter tygel. Det kallas en överstrykning, när man går fram med inner hand och liksom klappar hästen med inner hand på halsen så att inner tygel verkligen hänger och glappar några steg.  

Kontakten uppstår alltså, enligt detta tänk, eftersom hästen kommer fram till bettet och väljer att söka kontakt med detta. Genom korrekt inverkan från ryttaren och framför allt lösgjörande arbete. Det är detta som så fint kallas för att rida "bakifrån och fram"

Nu är detta inte lika lätt i praktiken som det är att skriva det ;) Det är desto vanligare att ryttaren är den som tar kontakt, och en ganska stadig eller rentav hård sådan, eftersom det vid tävling direkt ges avdrag på poängen ifall glapp på tygeln uppstår. Vore det inte så så skulle inte alla dessa nosgrimmor behövas, åtminstone inte hårt spända. Hästen lärs acceptera kontakten, den ska inte gå emot den utan ge efter för tryck. Det är logiskt för hästen att ge efter för tryck, problemet är att ryttaren sällan ger efter för att hästen ger efter, skulle båda ge efter skulle ju kontakten gå förlorad och mista sin funktion. Detta gör att det blir lite svårt att vara häst, enligt mitt synsätt, och säkert enligt de flesta hästars.

Det som förr då hette kontakt har i den moderna utbildningsskalan dessutom bytts ut mot ordet "stöd", antagligen för att bättre matcha verkligheten. Stöd är positivt ur tävlingssynpunkt, du får lättare att reglera hästens tempo och form, det blir enklare att rida övergångar och framförallt blir det STADIGT. "Stadig form" premieras högt, jag tycker det vore mer rättvist att kalla det "hänger stadigt i ryttarens hand" ;) Ryttaren kan också på detta sätt dölja taktmissar i hästens gång, hästen känns mer kontrollerad också för att den får ett mycket mindre synfällt om den går med nacken låg och näsan lite in, den skyggar inte lika lätt för saker runt om kring. Ryttaren får också en "stadig" sits, den kan liksom hänga lite bakåt i hästens mun, ofta har en bra dressyrsadel rejäla benstöd som gör att ryttaren inte kan glida framåt, den kan ta lite spjärn mellan hästens mun och sadeln och sitter då stadigt även på hästar med stor gång.

Men är det okej att lägga så mycket tryck i en hästmun? Hur mycket tryck kan lanerna, som är skelett klädda med ett tunt lager slemhinna, ta? Återigen, varför gapar våra hästar när vi plockar bort nosgrimman? När hästen lärt sig att acceptera en stadig kontakt, betyder det då att det inte gör ont eller känns obehagligt längre? Eller har den faktiskt bara lärt sig acceptera obehaget för att den inte har något annat val, som de snälla och samarbetsvilliga djur de är?

Hur vet vi? Säger inte ren logik att det är precis tvärtom? Att man INTE kan hålla en stadig kontakt med en järnbit i en hästmun utan att faktisk orsaka hästen obehag...

Jag är inte emot ridning med bett. Jag vill tro att ett bett kan vara ett bra verktyg för att skola en häst, om det används med respekt som ett komunikationsmedel. Jag vill tro att en mjuk kontakt, så mjuk att den kan hållas bara med att par fingrar, och som tillåts glappa när hästen gör vad den ska, inte behöver orsaka hästen smärta eller ens obehag.

Det är jag det.

Sen har jag förmånen och lyckan att känna till, att det finns alternativ. Det finns en väg att gå där man kan skola hästar till lydnad, samling och balans, upp på högsta nivå, utan att rida med en stadig kontakt.

http://youtu.be/_oSHXKzHmqo

Här är en trailer till en film som alla ryttare borde se och studera. Anja Beran, en av vår tids främsta ryttarinnor och hästtränare. Anja rider och skolar hästar på ett respektfullt sätt, där dressyren är till för hästen, inte hästen för dressyren.  Anja använder uttrycket "ryttarens hand tillhör hästens mun". Att se Anja rida är ett rent nöje, om än bara på film. Jag har också haft förmånen att få rida fyra lektioner för henne och var närapå salig efteråt över att i verkligheten få uppleva att ridning kan vara så "rätt". Ja det är svårt att förklara, men sen den stunden har jag aldrig tvivlat på att det går att rida så hela vägen, utan undantag. Det är dock inget man lär sig i en handvändning, det kräver enormt tålamod, år av daglig träning och att man verkligen ställer krav på sig själv som ryttare, inte bara på hästen.

Men så är frågan, kan man någonsin kombinera dessa två världar eller är jag helt ute och simmar på djupt vatten?

Jag tänker att om jag kan rida på en något lättare kontakt inne på tävlingsbanan, och om så bara någon enstaka domare tycker att det ser trevligt och okej ut, så har ändå världen tagit ett steg i en riktning som gör livet bättre för våra hästar och främjar god ridning. Om jag kan klättra några klasser upp med tiden och visa att det går att rida precis samma övningar med en lätt kontakt..? Och att någon vågar sticka ut, vågar visa något som är lite annorlunda, är inte det bra då?

Och vem skulle denna någon vara, om inte jag..?
Rialto och jag, som idag skrapade ihop drygt 59 % och fick vår första 7a på traven med ökad steglängd.

Tisdag 10e april

Hej hopp

Tänkte berätta om måndagens pay and jump i Mörrum.

Jag steg upp och körde ner till stallet strax innan halv tolv,
Moa och Chettah hade redan gjort iordning Rialto och hans utrustning. Det är alltid spännande att komma fram och se om man har gissat rätt på hur tidigt man behöver vara där. Vi var i vanlig ordning alldeles för tidiga, men eftersom vi i regel är för sena till alla träningar så är det ju bra att vi iallafall kommer i tid till tävlingar. Så jag hann både leverera några säckar foder, gå banan, äta korv och titta på några rundor innan jag red fram.

Rialto var lagom pigg och hoppade ovanligt väl så jag nöjde mig med några galoppsprång över lilla hindret, räcket en gång och oxern en gång. Emma och Scarlet hoppade precis innan mig och de var duktiga. Så startade vi och fick en rätt okej runda. Jag ställde till det för honom på ena linjen så han fick hoppa av helt galet på en oxer men så han är mycket starkare i kroppen och galoppen nu och så länge det inte är högre så överlever man ändå =) Vi hade två ner totalt och jag var mer nöjd med pålle än min ridning. En kort paus och sen red vi en runda till. Fick lite bättre flyt och bara ett nedslag. Han är okomplicerad att hoppa, jämn och rytmisk och går rakt på allt utan tvekan, tittar inte det minsta på något. Kombinationen som var 7,5 m räckte han över utan ansträngning båda gångerna. Det som gör mig nöjdast med mig själv är att jag tyckte det kändes väldigt enkelt och inte högt alls. Så nästa gång satsar vi på att starta en meter och vi kommer att klara det bra.

Melvin gick väldigt fint med Sofie, är så nöjd med hur hon rider honom. Han gjorde sin första 1 m och 1.10 med ett nedslag i varje. Jämna och fina rundor med några extra snygga språng i sista klassen. De fick det att se enkelt ut. Han hoppar väl min lille Melvin. Känner mig såklart lite splittrad över att sälja, det är något speciellt när man haft dem sen de föddes. Han var en sån liten plutt.. 6 fina år. Men någon häst för mig är han inte och kommer aldrig att bli. Don efter person.

Väl hemma hann jag faktiskt vila lite drygt en timme innan det var dags för kvällens lektioner. Vädret var ruskigt och inga knattar kom kl fem. Jag och Moa longerade Felix och Zorro istället. Vid sex kom iallafall tre tappra barn och de fick träna galopp över bommar. Ponnyerna var lite busiga, Polly och Lordi gav sina ryttare lite extra utmaning men alla var duktiga och klarade övningarna bra.

Idag ska jag sova lite mer än tre timmar hoppas jag. Dock inte för länge för jag ska ut till Kompersmåla och hjälpa Anette arbeta sina hästar för hand och hålla lektion för hennes dotter. Sen ska jag lämna en sadel till Emil som han ska prova inför nästa helgs dressyrtävling. Blir full fart ännu en vecka. Det är härligt, det är så det ska vara!
Vad fina vi är! Jag och Rialto 0.90 m Mörrum april 2012

Måndagen den 9e april

Det är tidigt måndagsmorgon över Urshult, annandag påsk. Sitter på jobbet och är förvånansvärt pigg. Hoppas det håller i sig för idag ska jag bara sova ett par timmar. Ska till Mörrum sen och hoppa med Rialto. Det är pay and jump och jag har anmält mig till två 0.90 rundor. Skulle han kännas väldigt fin så kan jag ändra sista rundan till 1 m. Fast det kommer jag inte att våga ;)

Sen ska jag ha ridlektioner som vanligt på eftermiddagen och därefter jobba en natt till. Kommer bli lite sömnbrist men förhoppningsvis går det bra att göra så här någon enstaka gång.

Har precis tittat på det första avsnittet av Ponnyakuten säsong 3, på svt-play. Verkligen blandade känslor. Så mycket okunskap det finns och vad farligt det blir att syssla med hästar och ridning när det fattas kunskap och vuxna som kan ta ansvar =( De problem som visas i programmet skulle inte ens behöva uppstå om man gjorde rätt från början och det är sorgligt att det ska vara så svårt att ta rätt hjälp i tid.
Funderar på hur man kan nå ut till alla dessa barn och deras föräldrar och låta dem veta att det finns hjälp att få...

Helgen har varit bra. Tagit det rätt lugnt och umgåtts med släkten. Igår red jag och min kusin Fabian tillsammans. Fabian red när han var mindre men nu var det ett tag sen. Han red mammas islänning Blida, hon är pigg men snäll. Jag tog Tabina. Hon är stor Tabina =) Häftig att rida, lite tryck under motorhuven om man kan säga så om en häst.. Vi red ut en liten sväng och sen en stund på banan. Jag avslutade med att hoppa några språng, är liksom lite svårt att låta bli, det är enkelt att hoppa med henne.

Zorro fick sig med en genomkörare på banan senare, han kan rätt mycket om man bara ställer lite mer krav på honom ;) Tror hans matte behöver göra det lite oftare dock.

Tog min första hela skogstur ensam med Vigdis sen i solnedgången. Hon var redo, hon var lugn och avspänd. Satt upp redan på stallbacken och skrittade iväg, nöjde mig med en kort tur och hon kändes nöjd när hon gick gå på helt lång tygel på vägen hem igen. Mmm, snart är vi i mål.

Sist av alla red jag min svarta springare Felix. Är sån enorm skillnad på honom nu. Han är mysig att hålla på med och trevlig att jobba med. Känns väldigt väldigt trygg att rida! Är lagom pigg och väldigt lyhörd för hjälperna, ska bli så kul att utbilda honom.

Nehe, nu ska jag försöka avsluta det här arbetspasset snart så att dagen kan rulla vidare. Vi hörs!
Isanne april 2012

7/4 Glad Påsk!

Hej på er,

Nu är det påsk och just idag låg det snö på marken, annars har vi haft vårväder länge men lite blåsigt.

Idag gör jag inte mycket, där är skönt. Mina kusiner från Flyinge är i byn på besök och kommer ner för att rida om en stund. Vi skojar ibland och säger att det är roligt att barn som bor i Flyinge åker till Kyrkhult för att rida.

På bilden ser ni min nya häst, Tabina. Hon är KWPN (holländskt halvblod) med hoppstam, ca 170 hög och tolv år. Tabina hade gått med föl och blivit lite mager sen har hon varit hos Sofie som jag hopptränar ihop med på igångsättning. Vi har tränat ihop flera gånger under vintern och nu var vi på kurs i Mörrum för Mats Silfver. Tabina har blivit mycket finare i kroppen och nu skulle hon säljas. Efter lite funderande bestämde vi oss för att köpa henne och istället försöka sälja Melvin. Så nu har Melvin åkt hem till Sofie istället och hon ska träna och tävla honom ett tag innan han blir till salu. Så får vi lite variation tänkte jag, istället för två små fux-valacker kan vi ha en liten fux och så ett stort, vackert brunt sto =) Tabina är också välutbildad och tävlad en hel del innan hon fick föl. Det slog mig att det är den första häst någonsin jag köper till mig själv som är inriden och utbildad utan några konstigheter. Det var nog på tiden! En läromästare kan man ju säga, bra för mig =)

Jättekul var kursen med Mats såklart, som vanligt. Hade med Rialto och Zorro, Rui red Melvin och så Parlino ena dagen.

Nu är Rui hemma på Azorerna en vända och jag sköter själv hästeriet. Det är rätt mycket jobb och jag önskar ha några hästar färre nästa vinter. Inte så enkelt att välja vilka dock =(

Igår var det "pay and ride" i Mörrum. Det är som en träningstävling i dressyr, man blir bedömd men får inga placeringar eller priser. Det var kul och jag fick mycket bättre poäng än jag brukar få. Jag och Rialto ska tävla en del dressyr nu i vår, ska rida allsvenskan för Mörrum så redan nästa helg ska vi till Rid och körsällskapet Sporren och tävla första omgången. Spännande.

Denna veckan har det varit påsklov så vi har haft ett dagläger och en uteritt med korvgrillning och skattjakt för barnen. Det är uppskattat och många var med och hade kul. I torsdags löshoppade vi unghästarna för första gången. Tingeling ville mest smita under plastbanden och hitta på strunt men Melizza och Isanne hoppade finfint! Ritalo, Pelle, Felix, Zorro och Tabina fick också ta några skutt var.

Nu ska jag trotsa ruskvädret och pallra mig ut en sväng.

Tabina och Sofie, mars 2012

Fredagen den 16e mars

Blir en hönätsbild här med. Uppmanar alla som inte redan gjort det att läsa nya sidan som slowfeeding, nu uppdaterat med mer info, reflektioner och priser, bilder m.m
Sensation tycker jag!

Clinicen förra helgen var med sensation, tycker jag ;) Kom runt 50 pers, det hade jag aldrig trott. Lyckades hyra ett headset med högtalare dagen innan så jag kunde göra mig väl hörd på ett bekvämt sätt. Jag trodde att jag skulle vara nervös till en början men hade helt fel. Jag pratade på som aldrig förr och fick känslan av att folk lyssnade intresserat. Hade också en kort stund kännt mig orolig för att jag inte skulle kunna fylla ut tiden men det var sannerligen inget problem det heller. Och att jag tog några glas vin kvällen innan och hoppade tidigt i säng istället för att göra upp en plan för vad jag skulle säga och visa, eller göra hästarna redo, spelade visst ingen roll. En van "tjatare" vet alltid vad som ska tjatas om! Jag fick sålt några hönät och lite foder. Tack snälla Anna och Pia m.fl. som hjälpte till med bland annat fika försäljning. Utan bra vänner drar man inte runt en sån här grej. Jag har de bästa vännerna!

Nu denna helgen väntar träningar i Nyboda för Paulo igen. Tycker att Rialto har gjort mycket framsteg sen sist. Vi har varit ute och galopptränat en del på stubbåker med nu de härliga vårdagar som bjudits, det är bra för krakel spektakel.
Zorro har med haft sina ljusa stunder men man vet verkligen aldrig säkert med honom. Igår när jag red ville nästan ingenting fungera *suck*. Lite bättre på slutet gick det väl om man ska vara optimist.

Vi ska på hingstvisning på Tullstorp hos Jan Brink med på lördag, det ser jag fram emot. Är som en överraskning till Rui som fyller år. Sen ska vi fira honom på kvällen, undra vem som ska städa huset innan gästerna kommer...

Sen följer en bra vecka med mycket ledigt för jag har bytt bort min jobbhelg eftersom Mats Silfver kommer ner och håller tredagars kurs. Det betyder ju förstås att veckan efter blir en mardröm, dessutom är det i samma veva som Rui tänker lämna mig igen. Så jag får försöka leva i nuet tills dess och ta smällen som en man när den kommer.

Vi har haft udnerbart vårväder flera dagar och hästarna njuter av sina småmaskiga hönät, att inte längre behöva känna sig hungriga. Och vi njuter av att inte längre vara lika bundna till fodringstider.

Bilen gick igenom sin besiktning igår, på femte besöket på bilprovningen. Detta i kombination med pannbytet, höstens dåliga lön och diverse hemska räkningar har grävt ett stort hål i både plånbok och kassaskrin, ja det ekar tomt överallt. Men som ni ser kämpar jag tappert på och investerar vidare i hönät och diverse annat samt unnar mig att rida för mina favorittränare när tillfälle ges. Och visst lever ridhusdrömmen vidare.. För så rullar saker på, "when the going get's tought, the tough get's going". Eller för att återigen citera Sally "Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke"

Så gott mod kära vänner, vi går mot ljusare tider och den ljusnande framtid är fortfarande vår =)

Sachs, Julius, Piltur och Gaedingur käkar lunch

Söndagen den 4e mars

Uppdateringsansvarig verkar har varit ledig ett tag. Kan inte rimligtvis berätta allt som hänt senaste månaden men en lägersrapport kan jag ge er och lite framtidsvisioner =)

Som ni ser på bilden är all snön borta, ja man kan utan tvekan säga att det är vår i luften. Solsken och plusgrader, ett gäng fåglar som flyger norrut igen och så hästarnas vinterpäls som börjar lossna, fantastiskt skönt!

På bilden är det manvård av vackraste vildhästen, som börjar bli tam. Kvinnlig simultankapacitet och rationellt utnyttjande av arbetstid... Vigdis är inte längre rädd för att ha mig på ryggen, hon sneglar förväntansfullt bakåt i hopp om att nästa godisbit kommer snart. Jag kan vrida och vända mig, klappa och klia, släppa och ta stigbyglarna, ja till och med borsta hennes fina långa man utan att det bekymrar henne. Jag har ridit henne flertalet gånger själv uppe på banan senaste veckorna. I sakta mak tar vi oss fram. Vi följer staketet på samma sätt som man följde sargen första gången man stod på skridskor i ishallen, eller som man simmar längs med bryggan när man håller på att lära sig simma, en känsla av trygghet. Hon förstår mina hjälper bra, de är minimala och hon lyssnar hela tiden. Sakta kan vi båda börja slappna av och lita på varandra, samspel och ömsesidigt förtroende. I går kväll red vi genom en labyrint med bommar, den vi brukar använda när vi gör tteam-ledövningar. Alldeles snart kan vi ge oss ut i skogen tillsammans på upptäcksfärd. Vi ska tölta hem till Rose-Marie i Levershult och dricka lite kaffe. Alldeles snart, för så blev hon ridhäst till slut. Med tid, tålamod, förståelse och mängder av godisbitar.  

Vigdis pratade med mig igår kväll. Efter att vi tränat klart satt jag mig på en hög med bildäck och tittade på när Rui red Melvin. Vigdis följer mig alltid som en skugga när jag suttit av och släppt henne lös, och så stod hon där bredvid mig och vilade. Sen blev hon nog lite godissugen och på sitt väldigt försynta nästan omärkbara sätt snusade hon på min jacka. Så tog hon ett steg till fram och såg mig rakt in i ögonen med en väldigt mild och intresserad blick. Det kan ha varit en decimeter mellan hennes panna och min och så stod hon en lång stund utan att ta blicken från mig. Jag kunde inte hålla léendet tillbaka =) Jag vet att hon pratade med mig, inte förstod jag vad hon sa men det var en märklig och härlig känsla.

Jag och Rui har möblerat om lite bland hästarna senaste veckan. Lille nallen Gaedingur har flyttat från mamma och hem till mitt hus. Han bor nu med stora killarna Julius och Sachs. Piltur följde med som moraliskt stöd. Trots att han i stort sett inte är ledd i grimma alls kunde jag leda honom hem och vi gick längs med stora vägen. Han har sin mammas mjuka och uppmärksamma sätt, fast utan den ängsliga sidan. Inte många gånger på hela vägen behövde jag sträcka grimskaftet utan han följde så fint, gick när jag gick och stannade när jag stannade. Jag är så glad i den lille krabaten och han ser mig så gnäggar han och vill bli kliad på hakan, det är kärlek! Tingeling, Melissa och Isanne har också kommit hem och är så där härligt vår-ystra, springer och busar en massa.

Ridskolan är i full gång igen. Ponnyerna skötte terminsstarten med bravur, pigga och glada men utan hyss. Har fått flera nya elever, jättekul!

Förra veckan var vi uppe i Göteborg för att titta på hästtävlingar och jag lyckades kombinera resan med att besöka min vän och kollega Jill på www.aktivhast.se. Jill driver ridskola precis utanför stan med både western och engelsk ridning, hon är en kämpe och slitvarg vars hästar har det bra och får leva riktigt hästliv, flera av dem går på lösdrift. Tillsammans gick vi på torsdagens Hästföretagarforum inne på Eurohorse mässan. En trevlig tillställning med intressanta föreläsningar. Bland annat så föreläste Jan Brink om "kundvård", riktigt bra och många tankeställare. Andra intressanta ämnen var "lösdrift", "framtidens ridskola" och "hur man kan göra vardagsarbetet i ett stall mer ergonomiskt och effektivt". Ämnen som väckte många funderingar så dagen var mycket givande!

På fredagen var vi med Jill nere i Varberg på Stall Haväng ( www.stallhavang.se) där Christina Drangel höll kurs och Jill var med och red på sin gamla trotjänare, det gulbruna nordsvensk stoet Dola. De var så duktiga! Stall Haväng är en relativt nybyggd hästanläggning, elegant och påkostad med både boxar och ett active stable. Har länge velat åka dit och kika.

Lördag och söndag spenderade vi inne i stan med hotell och Scandinavium i sällskap med Lotta och Agneta, jättetrevligt! och dyrt...

Nästa helg ska jag hålla en clinic i Mörrum, om Integrerad Ridkonst. Det är den ständiga kampen mot Jante-lagen ;) Att våga visa vad vi håller på med och är bra på. Hoppas att det kommer mycket folk och att det blir en lyckad dag. Kommer nog att vara ordentligt nervös...

Har väldigt mycket annat på gång också, vårvindarna för med sig energi och inspiration. Härligt, njuter av livet!

Hej svejs

Söndagen den 5e februari

Hej Hopp

Varga-vintern har kommit, den är iiiisande kall och ihärdig. Jag lider av ridabstinens. Försöker jag rida så förfryser jag flera kroppsdelar och det är svårt att få till något av värde, en smärtsam upplevelse helt enkelt. Snön på åkern börjar bli lite tilltrampad och knölig, bitvis är det lite slirigt och hästarnas styre funkar inte helt som det ska, kan inte klandra dem.

Så for vi ut till olofström här om dagen för att rida i ridhus och då drabbas man av nästa fenomen, som jag hade förträngt fanns, och absolut förnekat att JAG skulle ha några problem med. Det här med att rida inför folk, att försöka få det att se snyggt ut snarare än att göra det man ska och tänkt. Att börja rida från ett "utifrånperspektiv" istället för att känna in vad som faktiskt händer under en. Att det ska vara så svårt.. =( Nej, jag trodde faktiskt inte jag hade problem med det längre, att det var något jag vuxit ifrån. Blir väldigt besviken på mig själv när jag insåg hur det var ställt. Tänkte att jag tar ändå upp det här, jag erkänner, för ämnet är så viktigt. Mängder av människor rider alltid i offentliga ridhus, övervakade av andras blickar och man vet att folk alltid har åsikter och det är klart att det pratas. Såklart finns någon slags hieraki på varje anläggning och så som "de bästa" rider, så vill alla rida, det ska se ut på ett visst sätt när det rids, det ska vara enhetligt. Det skapas omedvetet en mall för hur ridning ska se ut och gå till, gör man annorlunda så får man räkna med att det kommer att pratas och undras.

Så nu har jag bestämt mig för att träna på detta. Jag ska åka ut till ridhuset så ofta jag får möjlighet och där träna på att oavsett vilka som är där, rida så som jag rider och tränar. Inte "finrida" utan göra det som behöver göras, var dags gymnastisering och träning av mina hästar helt enkelt.

Sen jobbar jag som vanligt med att hitta den svåra svåra balansen mellan att rida vackert och väl, och att ändå våga testa och utmana gränserna, våga begära lite mer... ingen lätt utmaning, när man sitter där själv, utan en coach på backen som man litar på.

Portugisen har anlänt, min lille karl, lagom till den värsta vinterkylan, vilken timing! Idag har vi varit på tur nere i skåne, i mammas bil med Eira i kofferten. Turen gick via Vitemölla och vackra Kivik, till en mack i Simrishamn och så till slut målet, Bollerup, för att se hur Emelia och Melvin har det. De har det bara bra, kallt som här men fint =)

Annars handlar det mest om att överleva i kylan. Elda, bära vatten, klä sig väl och elda lite till. Har hunnit med några turer till på Felix rygg, går lika bra som innan. Har varit ute i skogen en sväng i sällskap med Joanna, Pelle och några mindre lydiga vovvar. Även detta klarade han galant och några korta galopper hann vi med.

Försöker planera in framtiden så gott det går i min kalender, det går väl sådär. Är väldigt mycket jag vill och ska hinna med, redan nu i februari fyller det på fort, vart ska detta sluta..?

Med förhoppning om något mildare väder och god ridinspiration, på återseénde!

kurs stockholm sommaren 2010

Onsdagen den 25e januari

Hej på er!

Det small till och blev vinter till slut.Tjockt med snö och kallt, ganska skönt. Hästarna blev ystra och glada när de slapp lera och knöligt fryst mark som senaste veckorna.

Jag sitter på jobbet och är trött, klockan kvart i fyra onsdag morgon. Man blir lite klantig av nattarbete tror jag. Snart 27 år gammal har jag senaste veckan råkat ut för saker som är lite ovanliga, jag har både tappat min telefon i toalettstolen och klämt läppen i dragkedjan på min jacka. Telefonen fungerar inte längre och det är synd för jag fattas en hel del telefonnummer. Läppen läker fint.

Kursen förra helgen gick jättebra med båda hästarna. Fick bra hjälp av Paulo att jobba med mellantraven på Rialto, märkte rätt stor skillnad andra dagen. Överlag känns han starkare och jämnare i allting nu men framför allt galoppen var en väldigt skillnad. När vi var där i november hade vi rätt så kämpigt med att hitta en balanserad galopp på volten, han blev stor och sladdrig, föll ut med rumpan eller bogarna åt olika håll. Nu var det helt annorlunda och vi kunde börja jobba med att korta ordentligt i  etapper, som förberedelse för att göra bra övergångar från galopp till skritt, ett av kriterierna för att börja träna byten. Kul! Paulo guidar så bra till rätt känsla i ridningen, blir helt förvånad över hur bra jag faktiskt kan rida så länge jag gör precis som han säger ;)

Zorro kändes fin redan från start och fick några bra genomkörare båda dagarna. Övningarna vi jobbat med i skritt sitter bra nu, öppnor på små volter och så den förvända öppnan på liten volt, -som blir en sluta -som centreras till en piruett. Jämnare i varven och jobbar mer "med mig", försöker lista ut vad jag menar när det blir fel istället för att bli arg och försvara sig. Jag behöver bli ännu effektivare, se till att hjälpen alltid går igenom så att jag kan lätta och rida vidare, få struktur på att inte ge dubbla kommandon utan hålla reda på vilken tygel eller skänkel som ska inverka i rätt stund. Det är en process och ibland blir det rätt och bra, ibland mindre bra men på det stora hela markant bättre. Lördag kväll satt Paulo upp och red Zorro sista halvan av lektionen. Han är effektiv och "hård" men utan att vara brysk. Zorro får verkligen jobba men gör det tappert och verkar nöjd om än något förvånad efteråt. Efter att ha mobiliserat honom i skritt och trav ordentligt jobbade han lite med galoppen, att inte springa in i fattningarna och att hålla galoppen även när han ber honom att samla upp sig, det var inte enkelt men ändå bra för mig att se att det faktiskt går, och bra för Zorro att märka att det gör det, att han kan om han kämpar. Sen piafferade de längs med fyrkanten, en rätt fin piaff med mycket rörelse framåt. Och så utan förvaning bjöd Zorro Paulo på en ordentlig Capriole, högt upp i luften så att Paulos rock flög som en mantel. Paulo skrattade gott och var rätt imponerad. Han sa "My horse is strong but this was REALLY strong" På söndagen var Zorro ännu finare och jag kunde rida en galopp under nedsittning som jag aldrig tidigare kännt på honom, och några steg tramp blev det med på slutet. Travarbete på volt med skolorna flöt på som en dans, lösgjord och fin med bra sving i ryggen. Var så nöjd och glad efteråt!

Så kom jag hem till vardagen och som vanligt fick de vila flera dagar. Låta allt smälta in, framför allt för mig själv. Vet att det aldrig kan gå lika bra när jag själv rider första passen efter en sån lyckad kurshelg. Det är en sak att rida för Paulo och en helt annan att sen sitta där själv och försöka hitta den känslan igen. Sen har jag dock ridit båda en del och det har fungerat bra. Nu i helgen red jag och Julia i nysnön hemma på min stora åker och Zorro älskade att få sträcka ut i snabb galopp på snön yrde =)

Jag har ridit Felix också ute i snön, på åkern framför mamma och pappas hus, med dressyrsadel för första gången. Jag gillar honom! Ska bli jättekul att komma igång på riktigt med hans träning och se vad vi kan utveckla nu i vår. Han är fin i hanteringen nu, lyfta fötterna går mycket bättre, fram räcker det att jag pekar på dem så har han lyft dem innan jag hinner röra honom.

Zorro och Rialto har stannat hemma hos mig sen i söndags. Boxarna är i bruksskick nu, väggarna är klara och dörrhålen har fått en varsin kedja, fungerar utmärkt. Självaste Zorro verkade nöjd i sin nya box, gillade säkert att bara ha en kedja istället för dörr så han inte behöver känna sig lika instängd!

Annars har jag mest gått i mina ridhustankar. Räknar och klurar, funderar och googlar... Hur det än slutar är det jättebra, för det tvingar mig att verkligen fundera på vad jag vill med min verksamhet, vad jag är bra på och vad som ska bli ännu bättre. Tja, faktum är att jag har bestämt mig, jag SKA ha ett ridhus, tänker inte ge mig förrens det står där. Så det är mitt livs största projekt hittills och så är det ju med kanske det största dröm jag någonsin haft. Så ni får vackert se vart detta leder.

Tänker på det här med att jag gått min egen väg hela tiden. Jag har ju ingen officiell utbildning för att hålla på med det jag gör, har inte följt mallen. Med jämna mellanrum kikar jag på Svenska ridsportförbundets hemsida, läser om deras utbildningar, antagningskrav, upplägg och kostnader. Nej, det känns inte som ett bra alternativ för mig, det är inte min väg och det är inte så jag jobbar. Jag har sett så många som har gått den vägen, som har alla titlar och diplom, men som inte rider eller undervisar i den andan som jag så starkt tror på.

Jag har fått den kunskap jag har genom erafarenhet och en ständig strävan efter att lära mig mer och utvecklas. Jag har jobbat och praktiserat, rört mig bland hästfolk som är goda förebilder och jag tar mig friheten att välja mina tränare själv. Jag tror jag kommer att fortsätta den vägen, tror att det är mest rätt för mig.

Nu lite städning, sen skrapa rutor och fodra frostiga ponnyer.
Tilda som är äldst i gänget, blir i år 23 år, still going strong

Lördagen den 14e januari

Hej på er!

Klockan är sju och en vanlig jobbnatt hade jag fått åka hem men inte när det är lördag, då jobbar vi till åtta. Så jag tar mig en sista fika i väntan på att solen ska börja närma sig horrisonten. Jag jobbar min första helg sen i somras. Natten har gått alldeles utomordentligt bra! Jag har förberett mig genom att "buffra" sömn, alltså sova lite extra så att jag har ett lager att ta ifrån. Det sägs att man inte kan göra så, men jag vet att det fungerar, har varit pigg som en mört inatt.

Medan jag har moppat golv och städat så har hjärnan gått på högvarv och sen har jag googlat runt på nätet i timmar för att titta och läsa om olika sätt att bygga ridhus och hur man kan finansier detta. Snart är det nämligen min tur att ha ett eget ridhus tycker jag. Kanske är jag spritt språnglande galen men jag är ganska övertygad om att jag kommer att lyckas. Hur det ska gå till mer detaljerat vet jag inte ännu, men jag har ju fler nätter på jobbet på mig att fundera ;) Tips mottages såklart gärna tacksamt!

Om man till exempel ska ta ett banklån eller söka bidrag för en stor investering (ridhus..) så måste man kunna klargöra vad som gör min verksamhet så speciell, vad gör min ridskola bättre än andras, vad är vi bra på och vad gör oss unika? Detta får ni gärna hjälpa mig att reda ut och sätta ord på, skicka gärna ett mail eller ta upp frågan till diskussion när tillfälle ges.

Jag vill gärna ha in referenser som jag kan lägga ut här på hemsidan med. Några enkla rader om hur ni upplever ridskolan, vad ni tycker om mig som ridlärare, om ni haft någon häst i träning som ni är nöjd med, kanske varit på något extra roligt läger som ni vill berätta för andra om eller ifall ni köpt någon produkt från St Hippolyt som ni varit väldigt nöjda med och vill tipsa andra. Maila in till mig (frida.stensson@hotmail.com) eller använd kontaktformuläret här på hemsidan, vore jättekul!

Något som ligger lite närmre i framtiden än eventuellt ridhus är ju renoveringen av stallet.  Har inte skickat in ritningar för förprövning ännu så jag kan fortfarande ändra mig och det gör jag titt som tätt. Det som var tänkt att bli fyra ponnyboxar och en vanlig stallgång lutar nu snarare åt två boxar och en större gruppbox, kanske med någon variant av grindar så att man kan välja vilket som... Sånt här kan jag vandra ut mitt i natten för att kika på när jag är hemma =)

Jag är ju en stark företrädare av att ha hästarna så mycket ute som möjligt och så mycket tillsammans som möjligt. Att stalla in hästar nattetid bara för att det råkar vara höst eller vinter, det är något som vi gjort och gör mest för vår egen bekvämlighet, det är jag övertygad om. Tänkte spinna vidare på detta när jag har mer tid, för det är en aktuell och intressant diskussion tycker jag!

Nu ska jag färda upp nattens bestyr, köra hemåt och mata alla de fyrbenta innan jag hoppar i säng för några timmars sömn. Ska upp rätt tidigt idag, helgkurs i Hässleholm väntar med Paulo Bastos. Rialto och Zorro ska med och det ska bli välidgt kul!

Nu ligger info om vårterminen uppe med grupper och tider m.m, gå in och kika på det ni som ska rida! Det finns plats för några nya elever att börja så tipsa gärna vänner och bekanta.

Vi hörs!

Söndagen den 8e januari

Det är femte året i rad som jag för dagbok här nu, tänk vad häftigt och vad tiden går!

Ja ett nytt årsskifte har passerat och med samma usla väder som vi avslutade förra året har vi nu börjat det nya. "Måttlighet är en dygd" sägs det och det borde väl även vår herre följa när det gäller val av väder. Denna vintern är helt värdelös, ett fåtal kalla och klara dagar har vi fått, annars bara regn, plusgrader och stormar. Många är vi hästmänniskor som beklagar oss. Jag lever i en tillvaro av lera, smutsiga kläder, svettiga gummistövlar och blöta handskar som luktar hösilage. Hu! Vinterhagarna som de senaste vintrarna varit hårda och torra flyter nu i illaluktande dynga och allt jobb,tid och pengar vi investerat i att mocka och grusa känns närapå meningslöst. Ja, kort och gott, jag känner mig ständigt motarbetad av vädret!

Men, peppar, peppar och tack och lov, vi har hälsan i behåll och stundvis gott mod. Vi har klarat oss ifrån kolik, hovbölder och andra farstoter som härjar denna usla vinter, tror att vi har några skyddsänglar som vi kan tack för det och jag är dem mycket tacksam.

Senaste månaden har passerat i en rasande fart och jag har varit tom på både energi och inspiration, kämpat mot trötthet, sömnproblem och ett ständigt klaffsande i lera. Jag har inväntat det nya året i förhoppning om att det ska föra med sig en ny ranson energi och kreativitet, och kanske bättre väder..

Det milda vädret har ju hållt ridbanan i bra skick, tja kanske lite blöt men helt klart ridbar. Ändå har hästarna mest fått stå, utan inspiration känns det inte så meningsfullt att sitta på dem, och alla behöver vi en period av vila då och då.

Felix, som fått äran att pryda bilden på detta års första bild, har gjort ett stort framsteg. Några dagar efter att skorna kommit på plats igen så tog jag ut honom en kväll. Tanken var att jag skulle longera honom med utrustning på och om han kändes lugn sitta på honom en stund. Redan på väg upp till ridbanan fick jag känslan av att det var dags att göra mer, trots att det var mörkt och halv storm så gick han lugnt vid min sida med uppmärksamheten riktad mot mig. Jag nöjde mig med att longera några varv åt var håll, han var avspänd och lyssnade koncentrerat. Min känsla sa mig att det skulle gå helt fint att sitta upp och rida. Hittills har den känslan aldrig lurat mig, det är samma känsla jag litar till när jag rider in hästar, den som ger mig en vink om när de är redo att ta nästa steg. Förnuftet påminnde mig om att jag en vacker dag kommer att bli lurad av den känslan, att jag en dag kommer att råka illa ut. Nu var det ju ingen vidare vacker dag så efter en liten riskkalylering och några förmaningar till mig själv om att jag faktiskt kunde trilla av och hamna på sjukhus, så drog jag ändå åt sadelgjorden, kortade tyglarna och kravlade mig upp.

Felix var en ridhäst, jag kunde styra, stanna, backa och provade så försiktigt med ena handen på halsremmen att be honom om trav. Vi travade i båda varven, fyrkantspår och volter. Han gick lugnt och stadigt för lätta hjälper. Vilken kille! Påväg ner till stallet igen var jag så löjligt nöjd att jag var tvungen att stanna och ge honom en stor kram. Det tog mig alltså ungefär tre månader att ta reda på att han faktiskt är korrekt inriden och går att rida. Kanske var jag onödigt försiktig, kanske var det precis så här lång tid som behövdes för att det skulle bli så här lyckat, vem vet?

Emelia har varit hemma under lovet och hon har ridit lille Melvin en del. I torsdags var vi på ridklubben i Olofström och tävlade klubbhoppning med honom och Rialto. Båda hästarna skötte sig utmärkt. Jag och Rialto fick en tredjeplats i förenklad lätt D, men jag fick klara prisutdelningen på egen hand för Rialto tränade som bäst på att stå i släpet. Det är första gången vi varit iväg som vi vågat lasta in honom mellan klasserna och han skötte sig fint. Sen red vi nästa klass med, 0.90 m. Rialto kändes fint men jag gjorde ett par missar och vi kom runt med 8 fel, men det kändes inte svårt och vi är klart redo att hoppa den höjden även lite smått otränade som nu. Melvin var felfri i båda klasserna, svårt att tro att han bara är 5 ½ så stadigt och lugnt som han skuttar runt banorna. EN klok liten häst är han.

Ikväll longerade jag både Zorro och Rialto. Det är dags att komma igång på lite mer allvar nu, energin och viljan börjar återvända. Fick slå på en tappsko på Zorro och det gick riktigt bra. En bra karl reder sig själv. Jag tycker att longering är ett bra komplement till ridning i hästarnas träningsprogram. Jag longerar i kapson för det mesta, med gjord och inspänningstyglar. Inspänningstyglar heter på engelska "sidereins" och det är ett mycket bättre namn för jag använder inte dem med syfte att spänna in hästen. Idag satte jag dem direkt i kapsonen och jag har dem väldigt långa, bara för att rama in hästen och underlätta för den att gå rakt, inte alls för att korta upp dens hals, snarare för att få ut halsen. Faktum är att jag på Zorro, efter ca fem minuters longerande längde dem ytterligare tre hål och då föll allt på plats. Han är så fin när han slappnar av i överlinjen och börjar svinga genom ryggen, en fröjd att titta på och han ser själv väldigt nöjd ut. Jag försöker att vara så sytematisk som möjligt i longeringen, hålla koll både på klockan och hur många varv. Som exempel kanske jag gör tio varv i trav, ett varv i skritt och sen trio varv i trav igen, jobbar med repetitioner och intervaller, precis som när man själv styrketränar eller konditionstränar. Jag försöker hjälpa hästen att hitta rytm och balans genom att påverka dens tempo och rakriktning med lina och kroppsposition. Bra longering är en konst, det kräver mycket övning och en bra kontakt med hästen.

Haha, jo jag försöker att lägga upp någon form av träningsprogram men är inte världsbäst på att följa det. Vet att många planerar vecka för vecka vad de ska göra med sina hästar och det är något jag vill jobba för att bli bättre på, för att få varierad träning som innehåller både styrka, smidighet och lydnad. Detta är nog en förutsättning för att också nå framsteg och inte bara stampa runt på samma plats. Jag tror att om jag klarar av att bli bättre på att planera hästarnas träning så kommer jag också att hinna med mer. Jag tänker mig ganska liknande för zorro och rialto, ungefär fem dagars träning per vecka, ett eller två pass i skogen med längre intervaller i trav och galopp för att utveckla grundstyrka och kondition, här kan de gärna få gå bettlöst och vila munnen från bett eftersom de båda är lydiga och lätta att rida på sidepull eller kapson. Två pass i veckan vill jag jobba med bommar och hinder, rida alla Trevors övningar med cavaletti för att få dem starka och rytmiska i lugnt tempo och då kan jag också lägga energi på att förbättra min egen position och balans i sadeln. En gång i veckan måste jag försöka hoppa lite högre, om bara några få språng. Detta har jag inte gjort alls hittills får jag ärligt erkänna, och även om både hästarna och jag är redo för det så görs det inte av sig själv, man måste träna på lite högre höjder för att kunna klara dem bra, det handlar om rutin det med. Det andra passet kan jag fokusera mer på att rida distanser på låg höjd, ändra galoppsprången och gymnastikhoppa. Specillt Rialto behöver mängder med gymnastikhoppning, för att lära sig hoppa mer genom kroppen och förbättra sin motorik. Rialto hoppar mest på sin goda vilja, han har en bra galopp och det är lätt att rida avstånd men i sprången blir han lätt flack, hoppar hellre högt än lyfter på benen och river ofta.  Ett eller ibland två pass i veckan behöver jag lägga på dressyrsadeln och träna mig på att sitta mer på dem. I dressyren finns mängder att göra med dem båda, och med mig själv.. Övergripande målet för Rialto de kommande sex månaderna är att hitta reglagen bättre i tempoväxlingarna inom gångarterna, komma till riktiga längningar i trav och galopp samt bygga upps styrkan att kunna galoppera i balans längre intervaller. Därifrån får vi sen försöka bygga vidare med den förvända galoppen och byten. Jag har en förhoppning om att kunna starta LA4 med honom kanske redan i vår, om än bara på klubbnivå, och det vi saknar i nuläget är en bättre kontroll och styrka i galopparbetet och bättre längningar i traven. På Zorro är det också mycket galopparbete och vi letar efter verktyg för att kunna rida en lugn och bärig galopp även nedsuttet i dressyrsadeln, det är ganska lång väg dit. Jag vill inte slåss med honom om det och inte tvinga, utan är mer inne på Paulos linje att hitta övningar i de andra gångarterna som kommer att underlätta galopparbetet för honom. Att introducera piaffen var ju ett sätt. Vi har börjat hitta fler och fler steg på rätt väg och hoppas kunna utveckla detta ännu mer såklart.  Så! Jag har en tanke om hur jag ska lägga upp träningen nu och önskar mig själv lycka till ;)

Felix ska ridas han med såklart. Först lite mer på banan och i alla gångarter och så snart det går följa med de andra ut i skogen för att både träna upp sin kropp och vänja sitt huvud vid alla möjliga intryck. Stackarn ligger ju lite efter med allt och behöver bli vuxen på allvar, han blir sju i år.

Så har vi ett gäng unghästar som ska ridas in, Tingeling, Isanne, Julius och Melizza. Fiona med såklart.. Och Pelle behöver utbildas. Ja oj vad jag har att göra. Jag kommer nog att försöka sälja några av dessa under året men det underlättar såklart om de är odentligt inridna först.

Då så, nu är ni uppdaterade om hur vi inleder detta året. På återséende!

Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS