Integrerad Ridkonst

Följ oss på facebook

Nu finns facebookgruppen "Integrerad Ridkonst International" följ oss gärna!

Klassisk ridkonst förmedlad med modern pedagogik

Hämtat från Christina Drangels hemsida www.drangelska.se

Vi har en dröm - Om en ryttare som känner hästens rörelser och sinnesstämning, och en häst som uppfattar ryttarens önskan.

I ömsesidig respekt, med förtroende och tillit sammansmälter båda till en enhet och ridningen förvandlas till konst;
människan får tillgång till hästens styrka och smidighet och hästen får del av människans mentala förmåga. 

Vår strävan är att förmedla de färdigheter som krävs för att du som delar denna dröm ska kunna förverkliga den tillsammans med din häst.

Vi har en klar och tydlig uppfattning om vad som krävs för att nå dit.

Vi välkomnar den som har modet och uthålligheten att sträva mot denna dröm.
Vi hjälper dig att identifiera de olika stegen på vägen mot målet och stöttar och guidar dig och din häst under resans gång

Vad är Integrerad Ridkonst?

Hämtat från Christina Drangels hemsida www.christinadrangel.com

Konceptet

Integrerad ridkonst har utvecklats efter kunskaper om rörelse och inlärningspedagogik relaterat till den klassiska ridningens grund¬principer. Integrerad ridkonst är starkt påverkad av den berömda Feldenkraismetoden (Moshe Feldenkrais) men också centrerad ridning (Sally Swift) och Tellington-metoden (Linda Tellington-Jones). Det är en ridning som bygger på hästens naturliga sätt att vara och agera som flykt- och mottrycksdjur.

Målsättning

För att bli en skicklig ryttare behöver du en god kroppsuppfattning, välutvecklad koordination och timing. Detta är något man kan lära sig.
Integrerad ridkonst har som målsättning att uppnå ett psykologiskt mervärde och att fysiskt bygga upp både häst och ryttare.
Genom Integrerad ridkonst får man en mer effektiv inverkan med liten kraftinsats, större lätthet och elegans.

När man utvecklar sin kroppsuppfattning kan man rida med mindre negativ spänning. Det ger en bättre prestation och större välbefinnande hos såväl häst som ryttare.

Tillvägagångssätt

I Integrerad ridkonst använder läraren bl a andnings-, visualiserings-, och centreringsövningar för att utveckla elevens kroppsmedvetenhet och förbättra koordination, smidighet och balans. Detta resulterar i en effektiv kommunikation mellan ryttare och häst, och möjliggör därmed för hästen att förstå vad det är den ska utföra.
Denna metodik tillsammans med träningsfysiologiskt korrekt uppbyggda övningar gör att hästen bygger sin muskulatur på rätt sätt och kan bära ryttaren med lätthet och glädje.

Skillnaden mellan Integrerad ridkonst och traditionell ridlärarutbildning

De ridlärare som idag utbildas i Sverige tränar de elever som vill tävla inom discipliner som är accepterade inom Svenska Ridsportförbundet. All undervisning som inte syftar till tävlingsridning hör, enligt SvRF, inte hemma på svenska ridskolor och ridanläggningar i kommunal regi.
Dock finns ett mycket stort och hittills otillfredsställt behov av kompetenta ridlärare ute i landet för alla de som inte har för avsikt att tävla, men har ambitioner att utvecklas i sin ridning och träna sin häst på ett hållbart sätt.
Integrerad ridkonst utbildar lärare som kan guida och stötta dessa ryttare i sin strävan.

Personliga reflektioner om Dressyr

Dressyren är oumbärlig

När vi människor tar oss friheten att sätta oss på hästens rygg och låta den bära oss, är det vår skyldighet att dels lära oss sitta på att bra sätt där uppe, samt att utbilda vår häst i hur den ska bära oss på ett sätt som gör att den tar minsta möjliga skada av det. Att sen utveckla kommunikationen, d.v.s. hästens förståelse för våra hjälper, måste vi för att kunna utföra ridningen på ett trevligt och säkert sätt.

Så oavsett om du tänker hoppa hinder, valla kor eller bara låta dig bäras runt och njuta av naturen tillsammans med din häst, så är du skyldig den att grundutbilda er båda i dressyr.

"Dressyren ska vara till för hästen och inte hästen för dressyren"

Ett klassiskt gammal uttryck som tål att tänkas på en extra gång. Det är nämligen vanligare att man ser motsatsen.

Studerar man dressyrens historia så är det tydligt att dressyren uppkom för att man skulle kunna använda hästen i strid, göra den lydig och lättmanövrerad. Här kan man såklart ifrågasätta om dressyren var till för hästen, både ja och nej.

När hästen inte längre användes i strid så följde en period då dressyr var mer av en konst, man red för nöjes skull och för att det var vackert. Dressyren utvecklades mycket under denna tiden och det som denna tidens stora mästare skrev om ridkonst efterföljs av många än idag.

Idag för ordet "Dressyr" de flestas tankar till sporten dressyr, alltså tävlingsdressyr. Man kan tycka vad man vill om tävlingsdressyr, men man måste vara medveten om att när man tränar sin häst renodlat för att genomföra tävlingar med gott resultat, så är det väldigt lätt att man glömmer att dressyren ska vara till för hästen och inte tvärt om.

Faran med att betrakta Dressyr som en sport

All elitidrott är skadlig, det är ett faktum. Se på idrottsmän inom olika grenar, fotbollsspelarna som är slut i sina knän, tennisspelarna med sina armbågar, eller gymnasterna som tidigt har förbukat sina leder. I vilken utsträckning har vi rätt att utföra idrott för vår egen glädjes (ära och berömmelse)skull, om det går ut över våra hästars välbefinnande?

Dressyren som sport har med åren dragits längre och längre från den klassiska dressyrens ideal om hur man tränar en häst för att få den stark, hållbar och framför allt lydig.

För inte kan man väl kalla en dressyrhäst för lydig om den måste ledas med kedjegrimskaft av sin skötare  mellan framridningen och dressyrbanan, trots att ryttaren sitter på med sporrar och kandar? Och en häst som bara kan ridas på bana men inte ut i skogen, är den välutbildad och lydig?

Sporten KRÄVER hästar som är så pass spända och stressade, att de rör sig på ett spektakulärt sätt, det ska vara på gränsen till explosion för att vara som bäst. Man avlar fram dessa hästar och ska du vinna OS så handlar det till mycket större del om vilken häst du sitter på, än hur du utbildat den.

Pengar är viktigt i branschen, som styrs av högt uppsatta människor med mycket makt. Hästarna är värda enorma summor, vilket av förståeliga skäl hindrar dem från ett liv som tillfredställer deras naturliga behov. Så gott som ingen
värdefull tävlinghäst får gå ute i en hage större delen av dagen, och knappast med sällskap, alldeles för stor skaderisk.

För att få fram bra hästar så fort som möjligt så använder man tvivelaktiga redskap och träningsmetoder för att forcera träningen, för att skapa en illusion av något som egentligen tar betydligt längre tid att träna fram. Ta som exempel den omdiskuterade träningsmetoden "Rollkur" eller "Deep and low" som flera av världens ledande dressyrryttare använder sig av i sina hästars dagliga träning.

Ofta får man då höra frågan: "Om det nu skulle vara fel på dessa träningsmetoder, hur kan det då komma sig att flera dressyrhästar blir så pass gamla och kan tävla upp i hög ålder?"

Här måste man återigen vara medveten om hur mycket pengar det finns i branschen där uppe i toppen. Dessa elithästar har perfekt skötsel och all support en elitidrottare kan önska sig, så som veterinärer, massörer, kiropraktorer och annan friskvård. De rids dessutom av proffs som haft åtskilliga hästar på sig att prova sig fram på genom åren, exakt var gränsen går mellan att nå framgång och att fullständigt förstöra hästen.

De stora problemen kommer när det undre skiktet av mindre kompetenta ryttare, på hästar som inte alls har samma förutsättningar och ingen som har råd att gång på gång "laga dem", använder samma träningsmetoder. Det är när medelsvensson sitter och drar i gramantygeln eller skumpar runt, ivrigt sågande i tyglarna för att hästen ska gå lika fint som proffsens hästar, som kotledsinflammationer, kissing spines och andra goda orsaker att dömma ut hästen, kommer som ett brev på posten...

Ett annat vanligt påstående är " De måste ju vara bäst, de vinner ju varenda gång" och "Om de inte följde tävlingsreglementet så skulle ju någon annan vinna"

Återigen, det krävs pengar för att dra runt dressyrindustrin. De som har pengar har makt. För att arrangera en stor tävling krävs enorma summor från sponsorintäkter. Sponsorerna i sin tur kräver att de kända namnen kommer. Anta att en modig domaren dömmer ner ett toppekipage för att dennes häst går bakom hand, viftar för mycket med svansen eller visar passtakt i skritten. Detta är saker som tävlingsreglementet för dressyr tydligt beskriver som allvarliga fel och brister i hästens utbildning, eller tecken på felaktig ridning, som ska ge stora poängavdrag. Tror ni att dessa toppekipage någonsin skulle åka till en tävling igen där denna domaren dömmer?  Blir då denna domaren någonsin anlitad igen på en tävling där arrangörerna är beroende av sponsorintäkter, som ju krävde att kändisarna var där? Jag tror inte det.

Det hjälper inte att ha ett reglemente som tydligt beskriver hur en dressyrhäst ska arbeta, för att värna om god ridning och hästens välbefinnande. En text kan tolkas hur som helst, se bara på bibeln. Så länge sporten drivs av pengar, och utövas av folk som vill uppnå ära och berömmelse, så kommer det att ske på hästens bekostnad.

Därför tycker jag det är synd att nästan all ridundervisning idag sker i anslutning till ridsportsförbundet, som själva säger att all undervisning inom klubbar anslutna till dem ska syfta till tävlingsridning. De som söker sig bort från dessa anläggningar hamnar ofta i ett läge där de inte blir utbildade alls, vilket inte heller är bra varken för dem eller deras hästar.

Har man tillexempel en mindre begåvad dressyrhäst, eller en häst av annorlunda ras, så passar man inte in på en vanlig dressyrträning, trots att denna hästen antagligen behöver dressyrarbetet ännu mer för att fungera som ridhäst.

När ridningen blir direkt skadlig för hästen

För den som ytterliggare vill sätta sig in i hur korrekt kontra felaktig ridning påverkar hästen, så finns det gott om litteratur i ämnet. "Sanningen" är inte så svår att få tag i för den som letar. Som vanlig hobbyryttare behöver man inte sätta sig in i detta, men vill man lära sig mer, eller utbilda hästar och ryttare, så ska man ta sig den tiden.

Jag vill tipsa om ett par bra sidor här på Internet och sen kan man leta sig vidare.

www.sustainabledressage.net
www.gerdheuschmann.com
http://www.hippson.se/cldoc/71215.htm



"Hyper-flexion"

Ridundervisning

Det finns ett behov av en modernare ridundervisning.

Den undervisning som de flesta har växt upp med och som man ser på flera håll även idag, har inte ändrats mycket från den militära tiden.

Den enda häst- och ridkultur som finns i Sverige, är den som härstammar från militären. Dock inte från den tiden då hästen användes i strid man mot man nere i södra Europa, där kravet på en välutbildad häst utgjorde skillnades mellan liv och död. Längre fram i krigshistorien så existerade knappast stid man mot man längre, det fanns bättre vapen som nådde längre och krigen fördes på bredare fronter. Ryttarna behöve inte längre lika välutbildade hästar, däremot hästar som kunde bära och transportera ryttare och vapen långa sträckor, och hästar som man relativt snabt kunde lära de flesta militärer att rida på. Så utvecklades det svenska halvblodet. Och så utvecklades också den svenska ridkulturen.

Ridundervisning gick ut på att så fort som möjligt lära alla unga män att rida skapligt på en typ av standardhäst. Man undervisade i stora grupper och på militäriskt vis var lydnad och respekt viktigt. Eleven behövde inte förstå varför en hjälp skulle ges på ett visst sätt, varför en övning utfördes eller hur den var till nytta för hästen. Eleven behövde bara underkasta sig sin ridlärare och omedelbart lyda order. Också hästarna skulle utbildas relativ fort och inte vara alltför känsliga för hjälperna, ty de skulle ju kunna ridas av även mindre rutinerade soldater. Det fanns inte heller något behov av mer avancerat dressyrarbete, det räckte gott att hästen var lydig för framåtdrivande hjälper, gick att vända och stanna samt att rida i grupp.

Tankesätt som att anpassa träningen efter ryttare och häst som individer fanns så klart inte alls inom denna typ av undervisning. Ingen skulle heller lägga tid eller energi på att utbilda en häst i behov av speciellt upplagd träning, hästar fanns det gott om.

Fördelarna var klart att alla ryttare på den tiden var mer eller mindre vältränade, visste hur man lydde order samt hade god hållning och fick mycket träning.

På dagens svenska ridskolor år 2009 ser man tydliga spår av denna sortens ridundervisning. Fortfarande rider en stor grupp elever runt i manegen och lyssnar till en ridlärare som använder nästan samma kommandon som de gamla militärerna. Fortfarande hanterar man hästen från vänster sida och sitter upp och av från vänster sida. Forfarande gör man väldigt mycket bara för att "så har man alltid gjort" och man ifrågasätter sällan "hur och varför" eller nyttan med en viss övning.

Tyvärr är dagens elever ofta varken vältränade, har god hållning eller vet hur man lyder order...

Fortfarande tränar och utbildar man de flesta hästar efter en och samma mall, trots att det skiljer mycket mellan ett halvblod och en fjord, islänning eller frieser.

Jag är övertygad om att det finns ett behov av en modernare ridundervisning.

Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS